Japp, vi är halvvägs i graviditeten nu :) Har gått 20 veckor på onsdag, så snart i vecka 21 !

Det har gått sjukt snabbt och vi hinner knappt med.

Jag har ju som väntat, en jättestor bebismage redan :) Jag myser med den och längtar tills de riktiga karatesparkarna börjar. Det buffar en massa därinne, men eftersom jag har moderkakan i framvägg så känner jag inte sparkarna förrän lite senare än andra :)

Den som är mest ivrig efter sparkarna är Anders, han hade kunnat känna hela kvällarna efter sparkar !

Vi fick ju veta att vi kanske väntade en pojke till. Hon tyckte det liknade en pojke på sista ultraljudet i alla fall. Vi ska på ett nytt på torsdag redan, för att få lite klarare bilder. Så vi får se om det fortfarande är pojke som gäller :)

Alexander berättar glatt för alla att han ska få en lillebror. "Sandor få lillebror".

Det är något som är väldigt intressant. Reaktionerna från många när vi berättar att det är en gosse till.

"Det var ju synd" "Tusan, ni kunde fått en tös ju" "Jaha, huvudsaken är ju att den är frisk" "Då blir det en tredje för att få en tös sen då".

EH VA ?!

Vi är skitglada för att få en pojke till. Vi har ALDRIG tänkt så som alla andra förväntar sig att vi ska tänka. Vi har aldrig varit besvikna eller känner att vi måste ha en till.

Vi skaffar BARN, inte kön.

Jag är så lycklig över att få ett barn till, könet spelar verkligen inte mig någon roll. Jag hade varit lika glad för vilket som :)

Alexander har ÄNTLIGEN fått plats på Magazinet här i Onslunda. Så han ska börja där i augusti :) Ska bli helt underbart.

Nu ska jag ta mina foglossningar och lägga mig på soffan. Inte ett skit på TV ikväll :(

Saknar min Anders, när han ligger ute och jobbar.

Imorgon blir det en dejt med Sandra på dagen, sen lekdejt med Nilla och Ian på eftermiddagen <3

Japp, vi är halvvägs i graviditeten nu :) Har gått 20 veckor på onsdag, så snart i vecka 21 !

Det har gått sjukt snabbt och vi hinner knappt med.

Jag har ju som väntat, en jättestor bebismage redan :) Jag myser med den och längtar tills de riktiga karatesparkarna börjar. Det buffar en massa därinne, men eftersom jag har moderkakan i framvägg så känner jag inte sparkarna förrän lite senare än andra :)

Den som är mest ivrig efter sparkarna är Anders <3 Han hade kunnat ligga där hela kvällarna och känna efter sparkar <3

Vi fick ju veta att vi kanske väntade en pojke till. Hon tyckte det liknade en pojke på sista ultraljudet i alla fall. Vi ska på ett nytt på torsdag redan, för att få lite klarare bilder. Så vi får se om det fortfarande är pojke som gäller :)

Alexander berättar glatt för alla att han ska få en lillebror. "Sandor få lillebror".

Det är något som är väldigt intressant. Reaktionerna från många när vi berättar att det är en gosse till.

"Det var ju synd" "Tusan, ni kunde fått en tös ju" "Jaha, huvudsaken är ju att den är frisk" "Då blir det en tredje för att få en tös sen då".

EH VA ?!

Vi är skitglada för att få en pojke till. Vi har ALDRIG tänkt så som alla andra förväntar sig att vi ska tänka. Vi har aldrig varit besvikna eller känner att vi måste ha en till.

Vi skaffar BARN, inte kön.

Jag är så lycklig över att få ett barn till, könet spelar verkligen inte mig någon roll. Jag hade varit lika glad för vilket som :)

Alexander har ÄNTLIGEN fått plats på Magazinet här i Onslunda. Så han ska börja där i augusti :) Ska bli helt underbart.

Nu ska jag ta mina foglossningar och lägga mig på soffan. Inte ett skit på TV ikväll :(

Saknar min Anders, när han ligger ute och jobbar.

Imorgon blir det en dejt med Sandra på dagen, sen lekdejt med Nilla och Ian på eftermiddagen <3

Idag försvann allt mitt vuxna, lugna och respektfulla bemötande. Jag ringde till försäkringskassan för att se hur det egentligen går med min sjukpenning. Jag har inte fått någon ännu.

Jag skickade mitt sjukintyg så fort jag fick det. Två veckor senare kom det ett ansökningsformulär. Det räckte alltså inte med mitt läkarintyg, utan jag måste utöver det ANSÖKA om att få lov att vara sjuk. Det tog dem två veckor att skicka ut dessa papper.

Jag fyllde i dessa och skickade in dem omedelbart. Jag ringde även direkt för att dubbelkolla att jag verkligen får mina pengar i april. Fick då till svar: "Du har skött detta snabbt och bra så det bör inte vara några problem".

I mitt stilla sinne kände jag mig lugn och att jaa... Äntligen går det vår väg. Inget klydd, inga tråkigheter och allt bara rullar på.

Idag ringde jag för att dubbelkolla. Fick då till svar "Din ansökan har ju nästan precis kommit och nu har vi 30 dagar handläggningstid på ditt ärende".

Host Host Hrrrrmpf, vad sa du ?!

Så sa ni inte sist jag ringde...

Det var inte deras problem. Så är reglerna och de gäller alla.

Jag EXPLODERADE ska jag få be och tala om.

Hur kan en instans som försäkringskassan ha så oerhört mycket makt?

Man jobbar, man sköter sig, man betalar sina räkningar, man är med i facket, man är ett gott föredöme för sitt barn.. Men när jag väntar mitt andra barn och är totalt handikappad. Jag kan inte jobba. Jag kan knappt ta hand om det barn jag har p.g.a min sjukdom. Då ska jag stå här, i månader utan ersättning.

Jag ska inte vara sjukskriven resten av livet. Det gäller under min graviditet.

Och sen finns det de fall där ett läkarintyg inte duger, då tycker försäkringskassans läkare något annat. Utan undersökning, utan ett personligt möte - utan nånting. Utan eget underlag - endast baserat på andras underlag - drar man slutsatsen. Du är inte sjuk nog.

Jag har aldrig tidigare haft problem med försäkringskassan. Därför blir jag TOKIG när det väl händer mig. Nu förstår jag andras frustration och ilska.

Svenska myndigheter måste ta en titt på systemet. Man kan inte neka sjuka människor hjälp.

Vi har alla läst om funktionshindrade som blir utan ersättning, assistans och stöd. Om dödssjuka människor som man kräver en dödsdag på. Om kroniskt sjuka som förväntas slungas in i ett arbetsliv de inte klarar av.

Det är skrämmande. Jag ber till högre makter att jag aldrig blir så sjuk att jag blir beroende av försäkringskassan resten av livet.

Hela världen försvann under mina fötter efter detta. Jag bröt ihop. Jag grät som en gris. Mitt i detta ringer Sandra, som kommer till akut undsättning. Hon lugnade ner mig, hjälpte mig att bryta ner alla problem i små bitar för att de skulle gå att lösa, lyssnade på mig och lyckades göra mig glad igen <3 TUSEN TACK <3

Nu löste sig vår ekonomiska sits i alla fall. Men det är helt fel tillstånd att vara i för att saker ska bli såhär. Då gråter jag som en dåre.

Jag har grubblat mycket de senaste dagarna. Jag har nog varit på en annan planet och snurrat emellanåt.

Jag gillar inte att grubbla, för då börjar jag överanalysera saker och bli ovän med mig själv. Men nu när jag går sjukskriven så har jag för mycket tid att hinna grubbla. Speciellt de dagarna jag är helt ensam i många timmar. Eller när Alexander är ledig/sjuk från dagis, då blir det långa och smärtsamma dagar för mig. För jag kan inte bara sitta och glo på honom när han leker eller bönar och ber om att Mamma ska vara med och leka. Då försöker jag leka med honom så gott jag kan. Det gör fruktansvärt ont och det är inte bra för fogarna, men jag gör hellre det än att känna att jag får dåligt samvete. De dagarna önskar jag alltid att det ska komma någon på besök eller att någon bjuder hem oss.

Och igår var en lång dag här hemma. Som tur var så hade vi vädret på vår sida, så vi kunde bo i trädgården. Där roar han sig underbart bra själv. Eller så kan vi göra saker som jag klarar av lite grann. Jag njöt så av min lilla skitunge hela dagen ! Han sprang här i sina "jobbebyxor" och skulle "hjäppa Mamma". Vi sjöng och mös, vi busade och fnissade. Jag saknade Anders här hemma nått fruktansvärt då. Men han jobbar och står i, min älskade <3

MEN jag ville verkligen ha lite sällskap i trädgården igår eftermiddag. Roger och Sonja kom på dagen, TUR var det - så fick jag babbla lite med dem :) Det är ju det också, jag SPRICKER om jag inte får vara social med någon.

Sååå igår grubblade jag.. Kände mig som världens mest ensamma människa. Hatade hela världen och började granska mig själv. "Är jag tråkig kanske?" "Jag pratar kanske för mycket graviditet och Alexander" "Jag bjuder kanske inte tillräckligt på mig själv?" "Jag är kanske inte så intressant?".... Och jag går här och grubblar så tills Anders kommer hem... Sen kan ni tänka er vem som får höra ALLT, med krut. Stackars min sambo. Tur han känner mig och älskar mig för att jag är jag.

Idag kom Sandra på bullfika/solkaffe. Och GUUUUUUUUUD vad jag har saknat min Sandra dessa veckorna. Vi har båda haft sjuka barn, sjuka sambos och varit sjuka själv. Behövde verkligen bara babbla och dumma mig med min älskade Sandra. Och hon hade varit lika bitter som jag.. <3

Ikväll bjöd jag in mig och Alexander på grillat hos mina föräldrar. Och Alexander springer i deras trädgård och pillar lite och pysslar lite. I sina jobbebyxor :) En skitig unge som blev duschad innan hemfärd kan jag säga :) Han hann vattna sin moster, grilla med morfar, grilla med morbror, skala potatis med mormor, leka med vattnet, hitta en STOOOR kotte, göra katten vansinnig och charma oss ALLA som vanligt <3 Fick väldigt mycket avlastning ikväll och det behövde jag. Har haft jäkligt ont idag och varit lite off.

Känner mig lite positivare ikväll och laddar om batterierna !

Men med lite solbränna i ansiktet, en sovandes Alexander och nyvikt utehängd tvätt - säger jag snart GOD NATT gott folk <3