Oj oj oj. Nu närmar det sig med stormsteg ! Går in i v 38 nu.

Det är tungt, kämpigt och jääääävligt påfrestande. Jag trodde att foglossningarna skulle bli något bättre mot slutet, vilket var fallet med Alexander. Men ICKE - snarare tvärtom. Det har blivit värre.

Jag sover knappt alls om nätterna.

Jag går fortfarande till och från dagis med Alexander, men det är ICKE lätt. Det gör så jävla ont och det tar tid. Men jag har inte mage att köra dit, då det är typ 100 meter dit knappt. Tur att personalen är så förstående och hjälper mig så gott de kan !

Jag har sammandragningar från helvetet och lillknallen ligger fortfarande inte rätt. Han har till nästa vecka på sig, sen blir det vändningsförsök och eventuellt starta förlossningen.

Jag har ändå inte tid att föda denna veckan :P hehe. Massor att hitta på !

Jag är skitnervös. Inte för att föda. Jag är så jäkla rädd för att behöva föda i Ystad och att behöva få ett kejsarsnitt. Jag vill verkligen föda normalt !

Som ni ser så är mitt humör inte på topp just nu. Jag gnäller, piper och har extrema humörsvängningar. Jag försöker bita ihop. Men Mamma och Anders får många radänger !

Annars är vi lättade idag. Anders fick reda på att det är sista veckan de ligger ute på jobb! Nu blir det Lund för dem :) I Grevens tid att han börjar hålla sig häromkring. Det ska bli så sjukt skönt att få hem honom varje kväll igen. Alexander kommer blir överlycklig !!

På tal om vår lille nisse, Alexander. Det är en fascinerande tid just nu. Han är otroligt känslig. Vill gärna vara hos Mamma och Pappa ALLTID, varje minut på dygnet. Han testar varje gräns som finns och gärna flera gånger på rad. Det känns som om den berömda 2,5 årstrotsen verkligen är här.

Natterutinerna är helt rubbade just nu. Han somnar som vanligt i tid, men han sover sååå oroligt om vi inte är i samma rum. Sätter man sig på sängkanten så slocknar han direkt. Eller på soffan.

Orden "Nej, kan inte" "Nej, jag vill inte det" "Jag kan det själv" är mycket vanligt förekommande :) Även "Varför det då?",

Han är en egen liten individ. Med en egen vilja och han kan minnsann tala för sig också.

Jag kan inte låta bli att le när vi ska sova och det kommer lååånga utläggningar om dagen, om familjen och saker som ska ske. Han tänker så mycket och funderar.

Han har en massa hyss för sig, och han är en SVAMP när det kommer till att lära sig nya hyss :)

Är så glad att vi bytte dagis, för han är sig själv igen. En snackesam, social och glad liten gosse :)

Jag tror denna åldern är väldigt jobbig för barnen. De har blivit stora men samtidigt är de ändå små fortfarande. Det är en mitt i mellan-ålder.

Jag försöker tänka att det man kan göra är att finnas där. Att vägleda och vara en trygghet för sitt barn. Att visa att man får göra fel, man får lov att slå sig ibland, man får lov att fråga, man får lov att vara i knät på, man får sova sidan om Mamma. För snabbare än vi tror, vill de absolut inte sitta i knät på oss eller sova i vår säng. Då är vi inte ett dugg intressanta längre !

Regler och rutiner funkar för oss här hemma, för att hålla liiiiiiite ordning på torpet. Vi försöker vara konsekventa i det vi säger och gör, vi försöker stå fast vid det som gäller. Ibland sviktar man, men man är inte mer än människa :)

Jag är otroligt stolt över mitt barn och jag är jäääääkligt nöjd med vår insats som föräldrar :)

Nu kallar sängen och en låååång natt ..

Imorgon vankas höstpyssel med Nilla, Ian, Sandra och Willjam :)

Nu närmar det sig med stormsteg. Går in i v 36 imorgon.

Jag tycker att veckorna går långsamt nu. Det beror nog på att jag har fruktansvärt ont och känner mig som en vaggande flodhäst. Det har även varit många besök på MVC den senaste tiden.

Några extra ultraljud, extra besök, remiss till specialistmödravården osv.

Vid RUL i v 32 såg man att där var lite för mycket fostervatten. Detta var även fallet i v

33. Och idag var vi hos SpecMVC för att kolla att allt är som det ska.

Vår lille gosse mår hur bra som helst. Det är ingen farlig mängd vatten. Och i vissa fall är det så utan någon konstig anledning.

Däremot så ligger han tvärs över hela magen, och det får han lov att göra nån vecka till. Men vi ska tillbaka och kolla detta om 2 veckor. Till största sannolikhet bör han ha vänt sig rätt då. Detta är än så länge "bara" jääääävligt obekvämt och smärtsamt  för mig.

Om han ej har vänt sig, så gör de ett vändningsförsök på plats. Och beroende på bebisens storlek och livmoderhalstappens status, så startar de även förlossningen då. Men detta är BARA om han ej vänt sig.

Han väntas bli ungefär lika stor som sin storebror :O Och han var en rejäl gosse på 4,5 kg. Därför vill man även kolla så att det inte skjuter iväg med födelsevikten i slutet. Skulle han väntas väga upp emot 5 kg, så kommer man erbjuda mig ett kejsarsnitt.

Kejsarsnitt är den absolut sista utvägen för mig. Alexander är född med det och det vill jag inte gå igenom igen. Jag vill så gärna föda normalt !

Annars är det ganska bra ändå, med tanke på hur mycket det har varit. Har "bara" gått upp 15,5 kg :) Med Alexander gick jag upp 40 kg. Så jag har kämpat på bra ! Trots att jag inte har kunnat röra mig så mycket. Har fått jättemycket beröm av både min barnmorska och läkaren vi träffade idag.

Jag har en HELT ENORM bebismage, och lite vätska i ben och armar.

Alexander säger varje dag, "Lillebror kan komma ut nu, Sandor trösta han". Han har även förstått att Mamma har lite ont och svårt att röra sig. Så han säger alltid "Hur går det mamma?" "Hjälpa dig Mamma?"

Han har blivit så stor, min lilla skitunge. Han är en egen liten individ, med egna små historier att berätta. Han babblar så man får sår i öronen, hela dagarna :)

Han är även inne i en ganska nära-period. Vill helst vara hos Mamma och Pappa ALLTID. Mysas, kramas, lekas, pussas, sovas.. Allt. Och för att inte bli lite ding av det, får jag försöka tänka att det är en fas som går över. Och till slut vill de inte vara hos en alls :) Då får man ångest över det !

Har varit tufft med en del andra saker. Och jag är otroligt tacksam till er som erbjudit sig att komma och vara med mig nu när Anders är iväg på jobb <3 Jag har verkligen känt mig som världens ensammaste och då har det verkligen betytt hela världen när jag har fått erbjudande om att komma hem till någon eller att någon vill komma hit och sitta med mig <3

Jag längtar verkligen tills Anders traktamentsjobb är över. Är så nervös över att han ska vara iväg när förlossningen startar.

Imorgon är det dagis för Alexander och därefter ska han klippa av sin kalufs :)

Och sent på kvällen kommer Anders hem <3