Ikväll när jag låg nerbäddad i soffan och kollade på TV sköljde verkligen detta över mig. Jag brusade upp och hade en lång utläggning för min man om alla tankar jag har kring detta. Han satt väl mest med hakan i golvet och förvånades över "rycket" men höll mig till tusen.

Har ni någon gång känt er utfrysta? Kanske frustrerade och hjälplösa? Stressade och svettiga? Att avståndet mellan dig och personen bakom dig i kön på ICA är milslångt?

Jag visste inte riktigt hur jag skulle börja detta inlägget. Men jag börjar precis som jag började här hemma :)

Att stå i en kassakö i Sverige. Det är nog något av det mest tragiska man kan bevittna! Här står kanske tio personer i kö, med ett sånt där svenskt avstånd ifrån varandra. Man har SIN plats i kön, man äger den platsen på något konstigt vis. Är kön lång, tar man upp telefonen och försvinner in i sociala medier. En kassörska som kämpar på och försöker möta folks blickar.

I kön finns minst en mamma med minst 2 barn vid sin kundvagn. Denna stackars mamma säger jag. Folk börjar sucka, för att barnen börjar bli otåliga. Mamman försöker tysta barnen och ber till högre makter för att kön ska gå snabbare. OCH för att ingen av barnen bråkar under tiden hon packar upp och sen ner.

- För ingen tänker ju erbjuda den här Mamman sin plats i kön. Ingen tänker fråga den här Mamman om hon hade velat ha en hjälpande hand. Och ingen svarar barnet som säger HEJ! jätteglatt till alla. Man kan inte ens bjuda på ett HEJ och ett varmt leende till ett barn.

En äldre herre har kämpat sig igenom affären. Han ser väldigt sliten ut efter den pärsen. Själva kassa-situationen ser ut att kunna vara dödsstöten för honom. Men han kämpar tappert på och är alldeles för stolt för att be om hjälp.

- Ingen tänker erbjuda mannen hjälp att packa upp. Ingen tänker erbjuda mannen hjälp at bära ut sakerna till bil/taxi. Ingen kommer fråga, hur går det? Får jag lov att hjälpa dig lite?

Där står en hemtjänst-personal i arbetskläder. Hon har bara en plockesallad och kolsyrat vatten, inte ens en korg. Man ser att hon känner sig stressad. Hennes rast går åt här, i kön på ICA.

- Ingen vill erbjuda henne att gå före. Ingen kan känna den paniken. Den här kö-platsen är MIN.

Den där unge killen som uppenbarligen har sin flickvän med sig och har köpt lite fredagsmys till dem, för att få bjuda. Man ser hur nervös han är och att de nog är ganska nykära. Kanske i 14-15 årsåldern. Han ska betala och det fattas 3 kr.

- INGEN erbjuder sig 3 ynka skitkronor till pågen. För att bespara honom den pinsamheten. Han kanske bara rentav tog en femma för lite hemma.

Ännu en sån. Man ser en ganska sliten Mamma som verkligen har handlat BASIC. Det där som krävs för att överleva månaden ut. Blöjor, välling, färs, pasta osv... Man ser ångesten i kvinnan när det ska betalas. Ett pantkvitto och fyra kuponger. Där fattas 10 kr. Den här kvinnan börjar med ursäkter ( som vi alla säkert känner igen) för att det inte funkar med kortet. Därför vill hon från början betala kontant. NU suckar kön...

- Ingen slänger fram en tia. Ingen. Ingen jävel i kön kan undvara en tia..

I affären har jag följt en utländsk mamma med fyra barn. Uppskattar åldern mellan 1-7 på barnen. De hoppade och studsade, glada och spralliga barn. Jag kunde inte låta bli att le åt dem när jag gick förbi dem vid grönsakerna. Beundrade mamman som hade alla fyra barn med sig och ändå var så lugn. Väl i kassan springer tre av barnen ut och vill hjälpa sin mamma att packa alltihopa. De råkar hoppa upp på fel band. "DU RÖR INTE MINA GREJER!" - snäste kärringen till barnen. Hon tittade på dem som om de vore insekter. Barnen förstod givetvis inte alls varför hon brusade upp sådär och hoppade besviket ner. Mamman själv hade fullt upp med minstingen och att packa upp, betala och komma vidare. (där står ju faktiskt folk och suckar bakom).

Jag frågade barnen om de ville hjälpa mig så länge att packa i mina påsar, och vilket jubel! De hoppade upp och kivades om vem som skulle packa mest. Jag sa stort tack och att de hade varit superduktiga. Det RÄCKTE !!!

Kassörskan som kämpar på. Hon försöker prata med alla kunder och hon har ett leende på läpparna. Hon som försöker organisera dina varor på bandet så att ingenting krossas. Hon som fluffar till påsarna så att man kan packa lättare.

- Ingen säger tack. Ingen säger: Trevlig helg på dig!

Senast idag på just ICA var jag med om en ny händelse, därav reaktionen ikväll kanske?

En äldre herre går in bland kassorna. Där är ganska lång köer. Han började lyfta och dra i alla korgar och det såg helt enkelt inte rätt ut. ALLA dessa människor i köerna och ingen reagerar förutom jag. Jag frågar herren, behöver du hjälp med något? Han berättade då att han tappat bort sin dyra skinnhandske. Jag går ur kön och ställer mina varor till sidan. Sen hjälps vi åt att lyfta i alla korgberg och började bena ut var i affären han hade varit. Det tog mig FEM MINUTER. Han tackade nog tusen gånger för att jag hade gett mig tid att hjälpa honom. Kassörskan tackade mig väldigt.

För att jag gjorde en helt vanligt medmänsklig gest?! Inget hjältedåd över huvudtaget. En enkel fråga och 5 minuter av min tid.

Alla dessa situationer jag beskrivit, har jag ingripit på ett eller annat sätt. För att det är det mänskliga och rätta att göra. Inte för att jag vill vara duktig eller redig, inte heller för att få en klapp på axeln. Utan för att det är MÄNSKLIGT.

Är det seriöst sån brist på medmänsklighet och värme att minsta lilla gest förvånar och förbryllar?

Jag ser varje dag hur det fungerar i affärer. Man håller sig på sin kant. Man pratar inte med folk i kön. Man säger inget trevligt till kassörskan. Man erbjuder inte sin hjälp. Man har inte förståelse. I det stora hela. Jag drar inte alla över en kam. Men nästan.

Hur ska DU göra för att vara en medmänniska?

Det handlar inte alltid om stordåd och hjältemodiga insatser.

För våra äldre. FRÅGA om de behöver hjälp. Ge ett leende och kanske en kommentar om vädret? Behöver de bara bärhjälp till bilen?

Till mammorna. Säg HEJ till barnen. Det underlättar :) Barnen blir gladare av det än åt ditt fnysande och suckande. Fråga om hon behöver hjälp med något. Vill hon kanske gå före i kön?

Till alla nyanlända. Det är INTE lätt att förstå alla dessa oskrivna svenska regler. Dessa är inte självklara i övriga världen. Det är ett svårt språk att förstå och lära sig. Fråga om du kan hjälpa till. Ge ett varmt leende. Säg hej till barnen! Tänk att känna sig så ovälkommen och utfryst, vart man än går? Hade du själv velat bli bemött så? Svensk eller ej. Hade du velat stå där på ICA och inte förstå vad du gör fel och att alla kollar snett på dig? VAR EN MEDMÄNNISKA för Guds skull.

Till kassörskorna. Ta dig tid och tacka för hjälpen. Önska en fortsatt bra dag ! Ett leende och en närvaro.

Jag lovar att alla leende och värme man får tillbaka, är tack nog.

Var en medmänniska och sprid lite värme och glädje. Hat och fördomar finns det redan gott om.

Du kan själv välja vilken energi du sprider och hur DU vill framstå till andra.

Vill du inte vara den som erbjuder en hjälpande hand ibland?

Se lite glad ut och var DÄR. Ha inte huvudet i telefonen så fort du får en chans. Fatta hur många intressanta möten du missar! Hur många fantastiska stunder som lurar bortom hörnet? Hur många leenden du kan skapa genom att starta med ditt?

Förstå vilket föredöme du är för dina barn, andras barn och för människor som fösöker lära sig det svenska samhället? Förstå att du kan vända en hel dag för en annan människa, bara genom att plocka upp en peng de tappat?

Börja alltid med dig själv. Se dig i spegeln och fråga dig, hur gör jag för att vara en bra medmänniska?

FATTA hur mycket glädje du kan sprida genom vara glad på ICA?!

Citerar Michael Jackson. - I'm starting with the man in the mirror.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Oj Oj Oj..   Mycket ska vi nog höra här hemma. Varje dag är det nya sätt att uttrycka sina känslor och åsikter.   Alexander är i en väldigt spännande period i livet. Han är stor nu. Nästan vuxen om du frågar honom. Det är väldigt mycket k...

  Jag fick tänka efter riktigt när jag skulle komma på hur resan började.   Denna fruktansvärda resa som stympade min Mamma. Jag kommer att berätta hur sjukvården tog ifrån henne all värdighet. Jag kommer att berätta hur fruktansvärt både min ...

  Det har kommit många frågor idag. Kring mitt inlägg mitt i natten.   Det har absolut inte hänt något och jag är inte bitter över något.   Jag har funderat ett tag över hur synlig jag är och hur tillgänglig jag är. Människor jag inte träf...

  Nu har de haft varandra i ca 15 månader.   De har verkligen lärt känna varandra. På ett sätt som bara bröder kan.   Jag brukar ibland bara sitta lite bredvid och iaktta mina pojkar. De är fantastiskt roliga tillsammans. Alexander är...

  Skulle jag på något vis vara perfekt? Eller mitt liv helt perfekt?   Nej. Nej. Nej.   Jag ska berätta lite om hur en viss 25 årig kvinnas liv ser ut.   Hon bor i Onslunda. No words needed, egentligen. Men detta innebär att var jag än ...