Då vankas det bröllop för oss i år :)

Vi gifter oss den 16/8 <3

Vi bokade detta redan i augusti och strax efter bokade vi lokalen.

Vi har skrivit gästlistan, flera gånger om. För det är en jobbig del i detta. Hur många ska man bjuda och var drar man gränsen?

Vi har i princip blivit klara med menyn.

Vi har bestämt angående första dansen :)

Vi har en budget.

Vi har utsett våra tärnor och best mans. Jag har bett Josefine, Sandra och Nilla. Anders har bett Mikael, Mattias och Cristian :)

Vi har bestämt att ha ett barnfritt bröllop. Annars skulle där komma 28 barn i åldrarna 1-8 år.

Så våra egna ska vara med i kyrkan och sen har underbara Hanna tagit barnvaktsrollen till oss. Vi vet att våra egna barn inte har någonting ut av en bröllopsfest :) De har mycket roligare med Hanna :)

Imorgon ska jag och mina tärnor iväg och prova tärnklänningar :) Av olika anledningar måste vi göra det nu ! :) Ska bli så kul !

Annika ska ordna brudbuketten till mig, och det ser jag verkligen fram emot :)

Vi har utsett en toastmaster - och bättre än så kan det inte bli.

Resten är under planering :P Ska beställa inbjudningskorten nu snart och även beställa ringarna.

Lång väg kvar men ändå så nära.

Detta ska bli så sjukt roligt och jag längtar verkligen.

Tänk att den 16 augusti blir jag Paula Olsson? Att jag får gifta mig med mannen i mitt liv? Tänk att denna mannen både är min bästa vän och stora kärlek?

För tro det eller ej, jag blir mer och mer kär i Anders för varje dag som går.

Och nu den 16 januari har vi 5 år tillsammans <3

Passar på att skriva några rader såhär mitt i natten. Håller på att göra en tårta tills imorgon, NYÅR!

Julen är över. Jag som älskar julen borde inte känna, ÄNTLIGEN ! Men efter i år gör jag det.

Vi har haft jättemysiga julfiranden. Men det är just det som blivit för mycket. JulfirandEN. Att åka omkring i 3 dagar med två barn, skötväskor, vagn, julklappar, mat och oss själva. Vi var totalt SLUT den 26 december. När jag nattade Alexander den 26 december så sa jag till honom: Nu är julen över gubben. Till svar fick jag: "Det var skönt Mamma"..

Alla våra familjer hade fixat det superfint och vi hade hur underbart som helst på varje ställe. Vi fick skitfina julklappar alla fyra :) Men nästa år får alla komma till oss istället eller dela upp det på 2 dagar bara :)

Vi har shoppat lite, druckit en hel del kaffe, myst och försökt landa i all julstress :P  Skönt att Anders har varit julledig också !

Alexander han är en stolt storebror. Han berättar för alla att han har en lillebror och att han brukar mysa och busa med honom. Och det gör han verkligen. Det funkar otroligt bra. Samuel ler och kollar runt omkring sig så fort han hör Alexanders röst :)

Samuel växer så det knakar! Vi hinner knappt med. 2 månader imorgon :) Och en riktig låååååångis. Han är så otroligt med. Ler och jollrar i ett ! Har även lyckats locka fram lite småskratt <3

Jag har ju haft rena lyxen med Lillasyster och Mattias här. De är som två nannys emellanåt. De är ju inte här så ofta precis så de vill ju passa på att mysa och leka med de bägge två när de är här.

Jag har fått en massa gjort :) Är inte särskilt trött för Lilleman sover i princip hela nätterna :) Får mat mellan 20-21 och sover sen till 05-06, får mat och sover sen till 08-09 <3 LYX !

Nu laddar vi inför en nyårsafton hemma hos Erik och Nilla :) Ska bli så jäkla mysigt och roligt !

Har även lärt känna vår kära granne Maria, med familj :) Helt underbar tjej som jag verkligen klickade med från första stund. Vi är skrämmande lika och kan babbla i EVIGHETER. En nyfunnen och en helt underbar vän. Känns som vi har känt varandra hur länge som helst. Tänk att man kan snubbla över varandra så som vi gjorde?

Hennes man Linus är också riktigt trevlig och rolig. Deras pojke Oliver är en av de roligaste ungarna jag träffat. Sådär härligt lillgammal och full av energi !

Visst är det roligt att man äntligen vågar knyta nya kontakter? Det var mitt mamma-löfte och jag har baskemig hållt det. Hade jag inte gjort det, hade jag inte träffat varken Nilla eller Maria.

Och tänk, Nilla ska vara tärna till mig. Tillsammans med Josse och Sandra :)

Jag mår bra och har otroligt fina människor i mitt liv. Det är jag otroligt tacksam för. Det är tack vare alla er jag vågar stå upp för mig själv och inte acceptera att bli sopad under mattan.

Nu har vi satt igång igen och denna gången finns det ingen återvändo.

Jag har inte lång tid på mig att gå ner ca 30 kg. Men det SKA gå.

Jag vill inte vara tjock när vi gifter oss :/

Tyvärr så fylldes min kropp med nästan 10 kg vätska de två sista veckorna av graviditeten. Innan dess hade jag "bara" gått upp ca 18 kg. Vilket jag var väldigt nöjd med och stolt över. Så de där 10 kilona, de sved. Så dagen jag blev snittad vägde jag 121 kg. Jag mår illa bara av att skriva det.

Nu 1 månad senare, väger jag 97.9 kg. Alltså har det rasat av mig. I princip har det bara varit vätska i kroppen. Visst är det skönt att det går snabbt MEN med tanke på hur min mage såg ut efter jag fick Alexander, vill ni inte ens föreställa er hur magen ser ut nu. Jag längtar tills jag har ett bra BMI och kan göra min efterlängtade bukplastik.

Jag är sjukt taggad och jag har rannsakat mig själv totalt. Det finns inga ursäkter och inga genvägar. Jag VET varför jag är stor och därför VET jag min svagheter.

Vi har valt att leva med LCHF, då det är enklast att följa, var man än är. Man är mätt alltid och jag blir sjukt pigg !

Sockerdetoxen har varit fruktansvärd och jag skulle kunna göra vad som helst för ett iskallt glas med läsk. Men ICKE !

Jag kan unna mig ett glas rött vin på helgen. Inte något annat ! Det är det bästa av alla onda ting.

Detta är inte och kommer inte att bli lätt. Men jag räknar med stöd från alla nära och kära :)

Roligt att hela min familj kör samma projekt, alla med sina egna anledningar !

Så vi får se vad vågen säger på fredag :) Anders tappade 4,2 kg första veckan och jag 3 kg !

Nu börjar man landa i rollen som tvåbarns-förälder.

Anders har börjat jobba och man har lyckats komma in i en vardag igen :)

Detta har varit omtumlande, roligt, mysigt, skräckslaget, underbart.

Jag undrade hur jag nånsin skulle klara att vara själv med 2 barn? När Anders jobbar alltså.

Men jag klarar det jäkligt bra visade det sig :)

Morgonen var det jag fruktade mest. Att få två barn i ordning, mätta och färdiga. Men det går otroligt smidigt det med.

Samuel sover chockerande bra om nätterna. Han vaknar i regel runt 2-3 och äter, sen somnar om. Sen vaknar han runt 6-7 och somnar om. Sen stiger vi upp runt 8 :)

Äntligen hittade vi ett ljus i tunneln gällande Alexanders sovplats också. Vi köpte ju en helt ny säng och madrass till honom, men han har inte sovit många nätter i den. Och eftersom Samuel sover i vår säng, så flyttade vi ut spjälsängen sålänge och flyttade in Alexanders. Det funkade! Alexander sover hela natten där nu. Sjukt skönt ! Han får bekanta sig och sova in i säng ett tag, och när han är redo så flyttar han in på sitt rum igen :)

Det har gått bra för Alexander att bli storebror. De första dagarna var lite jobbiga och han trotsade OTROLIGT mycket. Men vi försökte hålla samma linje som innan han blev storebror och visade att man får uppmärksamhet utan att bete sig illa. Man får uppmärksamhet utan att behöva be om det. Vi försöker ta oss ensamma stunder med de bägge två :) Och när Alexander började förstå detta, blev det bättre :)

Trotsen är GIVETVIS kvar, men inte lika extremt.

Jag undrar hur andra föräldrar hjälps åt när trotsen tar över? Ventilerar ni med varandra? Kör ni med samma "metoder"?

Jag och Anders tar en stund varje kväll och pratar igenom det faktiskt. Eftersom man skulle kunna slita håret av sig emellanåt. Och vi kör samma race, vi intalar oss att det blir lättare för alla parter då.

Ibland får vi peppa varandra till att orka ta dusterna. Ibland får vi påminna varandra om saker.

Det är icke lätt. Men det är något man ska gå igenom och förhoppningsvis gör vi det som är rätt för just vårt barn.

Annars växer Alexander så det knakar. Lång och smal med stoooora fötter. Han pratar ganska flytande och är förbaskat rolig. Han har så klart för sig på något vis. Ibland kommer där saker ur den munnen som man inte kan förstå att han faktiskt vet. Han har verkligen vuxit i sin självkänsla igen sen vi bytte dagis :) Underbart att se !!

Nu ska jag nog passa på att gå och duscha, vilket känns som ett privelegium för tillfället ;) haha !

Vill även passa på att tacka alla som verkligen ställde upp under graviditeten, förlossningsveckan och som kommit och gratulerat oss efteråt <3 Ni är guld värda !!

Tänkte skriva om hur det gick till när vår älskade lille Samuel kom till världen.

Hela resan började en tisdag på MVC. Jag hade då känt mig helt slut, haft mycket förvärkar, extremt ont i kroppen och kände att jag höll på att bli lite deppig. Hade jobbig sömnbrist p.g.a förvärkar och foglossningar.

Min BM skulle då prova göra hinnsvepning nr 2. Hon sa då att det inte hade hänt ett dugg. Väldigt omoget status sa hon. Jag hade alltså pinvärkar som inte gjorde nytta, speciellt eftersom lillkillen inte var fixerad alls. Högt och rörligt, även något på sned låg han.

Hon ringde till Obstetriska mottagningen i Kristianstad och förklarade läget. Att hon STARKT rekommenderade att jag skulle sättas igång eller förlösas på annat sätt. Annars fanns risken att jag inte skulle orka en kommande förlossning. Fick en tid morgonen efter. PUH ! Liiite lättad var jag.

Väl på mottagningen hade vår tidsbokning kommit bort. Men de tog hand om oss ändå och startade en undersökning. Läkaren ville inte göra mer än en hinnsvepning, som inte gick att genomföra denna gången heller, eftersom man inte kunde nå hinnorna. Blev rekommenderad att åka hem och vila. För att komma tillbaka på fredagen för nytt ställningstagande.

Jag blev ganska nerslagen av detta och började känna mig ännu mer uppgiven. Anders var ett otroligt stöd och fick mig att orka lite till.

På fredagen kom vi in till förlossningen för att göra en ny undersökning och ultraljud. Det hade fortfarande inte "mognat" eller öppnat sig. Ultraljudet såg fint ut MEN han låg lite på sned återigen. Läkaren ville att jag skulle åka hem tills på söndagen och vila igen. Men då brast det för denna kvinnan. Jag började störtböla och sa att jag orkar inte mer, att jag känner hur sömnen tar ut sin rätt på mig. Han ville då att jag skulle stanna kvar och få en sovdos, för att orka med en eventuell igångsättning dagen efter.

Jag sov inte ett dugg bättre på BB.

Lördagen fick vi träffa en ny läkare som undersökte. Det hade inte hänt något då heller. Hon skickade hem oss i 3 dygn med sömntabletter och smärtstillande. Hon garanterade då att vi skulle bli igångsatta på tisdagen. Jag bröt ihop. Hur skulle jag orka 3 dygn till? Men nånstans lyckades vi peppa oss vidare även denna gången. Det kändes som det aldrig skulle komma nån bebis.

På tisdagen lades vi in. Då undersökte läkaren och WOHOO ! Det hade mognat lite grann och hon kunde sätta en ballongkateter. Eftersom jag är snittad sen tidigare bör man inte använda annat än helt hormonfria igångsättningsmetoder.

Ballongkatetern gör att man öppnar sig och kommer igång. Vilket vi verkligen gjorde! Jag fick kraftiga värkar och var ÖVERLYCKLIG ! Tänk att jag fick känna hur en riktig värk kändes? De bytte till förlossningssängen, jag fick lustgas och stämningen var på topp. Jag var helt övertygad om att jag skulle få föda vaginalt. BM sa att hon nog aldrig hade sett någon vara så lycklig över en värk. PLUS att jag var öppen 4 cm.

Men när ballongen trillade ut, var tanken att kroppen själv skulle ta över. Men icke. Lillkillen låg fortfarande högt och rörligt och ville inte alls tränga ner. ALLT värkarbete och öppningsarbete avtog. Förlossningen ville inte starta.

Jag bröt ihop totalt. Jag blev så jäkla ledsen över att det bara dog ut. Det kändes otroligt snopet. Sjukt märklig känsla. Fick väldigt mycket stöd av BM och USK:or.

Läkaren ville avvakta till dagen efter innan vi fortsatte. Suck...

Onsdagen bestämdes det att de skulle prova värkdropp. För att se om värkarna ville hjälpa honom att tränga ner. Eftersom jag varit öppen tidigare, skulle detta vara vår bästa och sista chans till en vanlig förlossning. Gick inte detta, fick det blir kejsarsnitt.

De kopplade in droppet och jag låg i 7 timmar med FRUKTANSVÄRDA värkar. Det kändes som jag skulle gå av på mitten.. Och jag kände att de inte gjorde någon nytta. Vilket de inte gjorde heller. På 7 timmar hade det inte hänt ett dugg.

Men något kejsarsnitt blev det inte denna kvällen. Ny läkare, nya åsikter. Hon lade in mig som PRIO 1 dagen efter till ett akut kejsarsnitt.

Torsdagen kom. Vi blev förberedda hela förmiddagen. Vilket stöd och vilken uppmuntran vi fick!

Till slut kom de och rullade in oss i OP-salen. Helt otrolig personal även där. De var så måna om oss och stämningen var verkligen på topp !

Allting gick som det skulle och 12.10 plockade de ut vår lille Samuel. Han låg även då lite på sned. 4600 gram och 54 cm lång !

Vi var helt i exstas ! Detta lilla knyte hade äntligen kommit till oss. Ilsken var han, han hade inga planer alls på att titta ut ju :)

Personalen tog otroliga bilder från snittet och jämfört med mitt förra kejsarsnitt fick jag en underbar upplevelse.

Jag mådde riktigt bra och jag har återhämtat mig väldigt fort.

Nu njuter vi här hemma av våra två fina pojkar :)

Alexander har reagerat över förväntan på att få en lillebror. Lite trots och test har det varit, men det har varit hanterbart :)

Och vet ni vad? Jag fick känna värkar, jag fick öppna mig och viktigast av allt - jag FICK må bra efteråt.

Jag är så tacksam för att vi födde i Kristianstad. Underbar personal !

17 dagar förbi BF - har lite respekt med sig ;) <3

Oj oj oj. Nu närmar det sig med stormsteg ! Går in i v 38 nu.

Det är tungt, kämpigt och jääääävligt påfrestande. Jag trodde att foglossningarna skulle bli något bättre mot slutet, vilket var fallet med Alexander. Men ICKE - snarare tvärtom. Det har blivit värre.

Jag sover knappt alls om nätterna.

Jag går fortfarande till och från dagis med Alexander, men det är ICKE lätt. Det gör så jävla ont och det tar tid. Men jag har inte mage att köra dit, då det är typ 100 meter dit knappt. Tur att personalen är så förstående och hjälper mig så gott de kan !

Jag har sammandragningar från helvetet och lillknallen ligger fortfarande inte rätt. Han har till nästa vecka på sig, sen blir det vändningsförsök och eventuellt starta förlossningen.

Jag har ändå inte tid att föda denna veckan :P hehe. Massor att hitta på !

Jag är skitnervös. Inte för att föda. Jag är så jäkla rädd för att behöva föda i Ystad och att behöva få ett kejsarsnitt. Jag vill verkligen föda normalt !

Som ni ser så är mitt humör inte på topp just nu. Jag gnäller, piper och har extrema humörsvängningar. Jag försöker bita ihop. Men Mamma och Anders får många radänger !

Annars är vi lättade idag. Anders fick reda på att det är sista veckan de ligger ute på jobb! Nu blir det Lund för dem :) I Grevens tid att han börjar hålla sig häromkring. Det ska bli så sjukt skönt att få hem honom varje kväll igen. Alexander kommer blir överlycklig !!

På tal om vår lille nisse, Alexander. Det är en fascinerande tid just nu. Han är otroligt känslig. Vill gärna vara hos Mamma och Pappa ALLTID, varje minut på dygnet. Han testar varje gräns som finns och gärna flera gånger på rad. Det känns som om den berömda 2,5 årstrotsen verkligen är här.

Natterutinerna är helt rubbade just nu. Han somnar som vanligt i tid, men han sover sååå oroligt om vi inte är i samma rum. Sätter man sig på sängkanten så slocknar han direkt. Eller på soffan.

Orden "Nej, kan inte" "Nej, jag vill inte det" "Jag kan det själv" är mycket vanligt förekommande :) Även "Varför det då?",

Han är en egen liten individ. Med en egen vilja och han kan minnsann tala för sig också.

Jag kan inte låta bli att le när vi ska sova och det kommer lååånga utläggningar om dagen, om familjen och saker som ska ske. Han tänker så mycket och funderar.

Han har en massa hyss för sig, och han är en SVAMP när det kommer till att lära sig nya hyss :)

Är så glad att vi bytte dagis, för han är sig själv igen. En snackesam, social och glad liten gosse :)

Jag tror denna åldern är väldigt jobbig för barnen. De har blivit stora men samtidigt är de ändå små fortfarande. Det är en mitt i mellan-ålder.

Jag försöker tänka att det man kan göra är att finnas där. Att vägleda och vara en trygghet för sitt barn. Att visa att man får göra fel, man får lov att slå sig ibland, man får lov att fråga, man får lov att vara i knät på, man får sova sidan om Mamma. För snabbare än vi tror, vill de absolut inte sitta i knät på oss eller sova i vår säng. Då är vi inte ett dugg intressanta längre !

Regler och rutiner funkar för oss här hemma, för att hålla liiiiiiite ordning på torpet. Vi försöker vara konsekventa i det vi säger och gör, vi försöker stå fast vid det som gäller. Ibland sviktar man, men man är inte mer än människa :)

Jag är otroligt stolt över mitt barn och jag är jäääääkligt nöjd med vår insats som föräldrar :)

Nu kallar sängen och en låååång natt ..

Imorgon vankas höstpyssel med Nilla, Ian, Sandra och Willjam :)

Nu närmar det sig med stormsteg. Går in i v 36 imorgon.

Jag tycker att veckorna går långsamt nu. Det beror nog på att jag har fruktansvärt ont och känner mig som en vaggande flodhäst. Det har även varit många besök på MVC den senaste tiden.

Några extra ultraljud, extra besök, remiss till specialistmödravården osv.

Vid RUL i v 32 såg man att där var lite för mycket fostervatten. Detta var även fallet i v

33. Och idag var vi hos SpecMVC för att kolla att allt är som det ska.

Vår lille gosse mår hur bra som helst. Det är ingen farlig mängd vatten. Och i vissa fall är det så utan någon konstig anledning.

Däremot så ligger han tvärs över hela magen, och det får han lov att göra nån vecka till. Men vi ska tillbaka och kolla detta om 2 veckor. Till största sannolikhet bör han ha vänt sig rätt då. Detta är än så länge "bara" jääääävligt obekvämt och smärtsamt  för mig.

Om han ej har vänt sig, så gör de ett vändningsförsök på plats. Och beroende på bebisens storlek och livmoderhalstappens status, så startar de även förlossningen då. Men detta är BARA om han ej vänt sig.

Han väntas bli ungefär lika stor som sin storebror :O Och han var en rejäl gosse på 4,5 kg. Därför vill man även kolla så att det inte skjuter iväg med födelsevikten i slutet. Skulle han väntas väga upp emot 5 kg, så kommer man erbjuda mig ett kejsarsnitt.

Kejsarsnitt är den absolut sista utvägen för mig. Alexander är född med det och det vill jag inte gå igenom igen. Jag vill så gärna föda normalt !

Annars är det ganska bra ändå, med tanke på hur mycket det har varit. Har "bara" gått upp 15,5 kg :) Med Alexander gick jag upp 40 kg. Så jag har kämpat på bra ! Trots att jag inte har kunnat röra mig så mycket. Har fått jättemycket beröm av både min barnmorska och läkaren vi träffade idag.

Jag har en HELT ENORM bebismage, och lite vätska i ben och armar.

Alexander säger varje dag, "Lillebror kan komma ut nu, Sandor trösta han". Han har även förstått att Mamma har lite ont och svårt att röra sig. Så han säger alltid "Hur går det mamma?" "Hjälpa dig Mamma?"

Han har blivit så stor, min lilla skitunge. Han är en egen liten individ, med egna små historier att berätta. Han babblar så man får sår i öronen, hela dagarna :)

Han är även inne i en ganska nära-period. Vill helst vara hos Mamma och Pappa ALLTID. Mysas, kramas, lekas, pussas, sovas.. Allt. Och för att inte bli lite ding av det, får jag försöka tänka att det är en fas som går över. Och till slut vill de inte vara hos en alls :) Då får man ångest över det !

Har varit tufft med en del andra saker. Och jag är otroligt tacksam till er som erbjudit sig att komma och vara med mig nu när Anders är iväg på jobb <3 Jag har verkligen känt mig som världens ensammaste och då har det verkligen betytt hela världen när jag har fått erbjudande om att komma hem till någon eller att någon vill komma hit och sitta med mig <3

Jag längtar verkligen tills Anders traktamentsjobb är över. Är så nervös över att han ska vara iväg när förlossningen startar.

Imorgon är det dagis för Alexander och därefter ska han klippa av sin kalufs :)

Och sent på kvällen kommer Anders hem <3

Är en riktig tjocksmock nu. Magen är helt enorm och det känns som jag skulle kunna spricka när som helst. Och ändå är det ca 2 månader kvar. Suck ..

Mina fogar är helt sjukt dåliga. De dygnen Anders är iväg och jobbar är ren och skär TORTYR. Jag kämpar mig igenom nätterna, gråter nästan varje gång jag vänder mig i sängen.

Dagarna försöker jag hålla mig sysselsatt, för att inte blir totalt stel. Men det blir svårare och svårare.

Jag har tagit en hel del kvällsdopp på sistone. Och när jag väl är i havet, så är jag riktigt fri. Tyngdlös och fogarna gör inte ont. Jag kan simma omkring och plaska :) MEN vägen ner till vattnet är hemsk.

Alexander har påbörjat sin inskolning på sitt nya dagis :) Det känns riktigt bra och vi är helnöjda.

Alexander är också i en rolig ålder nu. TROTS TROTS TROTS. Han är underbar på alla sätt och vis. Och enligt alla andra en väldigt mild unge :)

Men det hjälper inte när det inte spelar någon som helst roll vad man säger, så svarar han "Nähäää" eller "Joohoo". Och göra tvärtemot hela tiden. Skrika, gråta och sura när man inte får sin vilja igenom - vilket sker MÅNGA gånger om dagen.

"Vill inte Mamma".... "Den är MIIIIIN Mamma" .... "Sandor vill ha bappen Mamma"....

"Sandor vill ha glass"... "Mamma inte ha den"...

Några av de underbara citat vi går igenom varje dag.

"Det är mycket man inte vill Alexander"... "Ni kan samsas om sakerna"... "Du har bara nappen när du sover hjärtat".... "Man får inte glass varje dag".... "Nu har Mamma den, du kan få den sen"...

Många djupa andetag och många gråa hår (känns det som iaf).

Är dock glad att han kan kommunicera så bra och tydligt, för han blir inte lika frustrerad då. Nu kan han säga exakt vad han vill, varför och när. Och man kan samtidigt förklara varför man inte får vissa saker osv. Även om man får förklara det 100000 ggr.

Vår lilla busunge är snart helt blöjfri. Dagtid är inga problem. Och hemma är det bara när han sover. Han vaknar inte av att han kissar än. Provade hela vägen från Borrby, hela affärsrundan, och natterutinerna. Han klarade det!! Blir så stolt.

Vi ska prova på dagis också efter inskolningen :)