Tiden går undan och vi är nu i 3:e trimestern i graviditeten. Med det menas, den sista tredjedelen :)

Jag var på MVC idag för glukosbelastning. Var lite orolig överlag. Den senaste tiden har jag blivit hemskt svullen om benen, varit yr, känt mig otroligt andfådd och svimfärdig.

Men allting såg bra ut, PUST UT !

Vikten går otroligt bra. Hade endast gått upp 1,5 kg sen sist :) Jag trodde att det hade stuckit iväg rejält nu. Får såå mycket beröm av min BM för att jag har lyckats så bra  hittills.

Det enda som hade dalat lite var blodvärdet, så jag får börja med järntabletter.

Har även pratat lite om förlossning och mina tankar kring det. Jag är LIVRÄDD för att behöva gå igenom ett kejsarsnitt igen. Och dessutom i Ystad. Nej, usch fy fan rent ut sagt.

Jag vill verkligen föda i Kristianstad.

BM säger att risken är inte större för kejsarsnitt än vanligt så det känns skönt :)

Han sparkar som tusan därinne och är en riktig vilding. Jag älskar att känna honom <3

Alexander ska skolas in på Magazinet imorgon :) En av personalen var hemma hos oss idag, för att träffa Alexander i hemmiljö och för att få en inblick i vårt liv. Känns så skönt att han ska gå där :)

Annars funderar jag mycket. För mycket. Jag grubblar och är på lite halvkasst humör emellan varven. Orkar inte flina hela tiden och hålla upp en fasad. Jag är LESS på mina foglossningar och att känna mig så jäkla hindrad. Och då blir jag sur.

Ska vi börja lite vadslagning nu då, när tror ni Lillebror tittar ut? :) <3

Vi hade en hektisk vecka förra veckan, kan man säga.

Alexander fyllde 2 år och Anders 25 år. Som ni alla vet så är Alexander född på Anders födelsedag :)

Torsdagen ägnade vi åt Alexanders kalas :) Sång och presenter på morgonen, myspys i den sjuka värmen hela dagen, sen kom alla gäster och vi hade ett härligt kalas :) Alexander fick så mycket fina presenter och så fick han sin Blixten McQueen-tårta :)

Sandra och Viktor stannade kvar efter kalaset och ungarna hade somnat ! Vi satt några timmar och bara snacka skit och umgicks, det var verkligen skithärligt. Har saknat det !

Fredagen var ägnad till min älskade sambo. Vi förberedde hela dagen inför 25 årsgillet :) Mat, dukning, midsommarstång osv.

Och vilken fest! Vi hade så jäkla roligt. Vi körde traditionella midsommarlekar, åt midsommarmat och de flesta blev fulla och glada :)

Alla barnen var helt fantastiskt duktiga. De lekte superfint och det var inte många sura miner. Underbart att se och höra.

Det var längesen jag skrattade så mycket <3

Denna veckan ligger Anders ute på jobb hela veckan :( Jag saknar honom så fruktansvärt mycket när han är iväg. Jag är inte hel utan honom. Det är precis som om en del av mig lägger av.

Fram till torsdag så är lillasyster här och hjälper mig. Vilket är guld värt. Önskar att jag kunde ta emot all hjälp bara.

Mina fogar blir värre och värre. Vissa dagar kan jag knappt gå alls. Men det beror på mig själv. Jag är så förbannat envis och försöker göra ALLDELES för mycket själv.

Magen växer och växer :) Jag har en riktig kalaskula som sparkar hejvilt ! Men det känns som att hela jag växer :/ Vill verkligen inte gå upp så mycket denna gången, och jag försöker verkligen hålla mig borta från skit. Och det lyckas jag ganska bra med. MEN vad hjälper det när jag inte kan träna eller röra mig? Man sväller ju ändå.

Hur gick tiden så fort? Hur blev min lilla gosebebis 2 år gammal? En egen liten individ med egna tankar och en egen vilja?

Jag är så otroligt stolt över min lilla Alexander. Han sover numera i sitt eget rum, i sin växasäng. Vi nattar honom där. Vi sitter i fåtöljen i andra sidan rummet tills hans somnat. Vilket funkar skitbra. Och på natten kommer han själv tassandes in till oss och lägger sig. Inget skrik, inget gnäll. Detta har vi längtat efter och jobbat hårt för <3

Dessutom börjar vår lillnisse bli torr :) Han kissar på toaletten varje dag. Här hemma behöver han inte blöja alls, mer än när han sover. Han försöker bajsa där också, men det är ju inte lika lätt. Vi har som mål att vara helt blöjfria dagtid när han ska börja på nya dagiset. Och det ser inte ut att vara några problem alls :) Än !!

Är i v 24 nu och tiden bara springer iväg <3

Varit på MVC för kontroll idag :)

Det gick riktigt bra får jag säga. Blodvärde, blodtryck, urinprov, vikt och SF-mått såg bra ut.

Vikten var jag mest nervös för. Hade kommit överens om att hålla mig under en viss vikt. Och jag hade 2 kg till godo :) Har visserligen redan gått upp 7 kg, men det är ingenting jämfört med min graviditet med Alexander. Jag är överlycklig att jag kunnat hålla det lite i schack i alla fall.

Jag fick mycket beröm för det och det kändes så jäkla bra.

Fick även lyssna på hjärtljuden, men han försökte sparka bort dopplern hela tiden :)

Hade nog en liten humörsvacka under förmiddagen, grät lite och var på dåligt humör. Men så blir jag ganska ofta, som tur är så går det över snabbt.

I eftermiddags härjade jag och Alexander ute i trädgården. ÄLSKAR att vara ute nu sen vi fick upp trädäcket :) Alexander springer och försöker skjuta vatten på mig ! Sen springer han som en tossing när han tror att jag ska ta honom <3

Sen kom Svärfar och Sonja på kaffe. Jag och Alexander gjorde en hallonpaj - tillfället till ära :) hahaha !

Denna veckan känns så sjukt stressig. Mattias tar studenten på torsdag och har fest på fredag. Jag ska göra myyyycket tårta tills dess :)

Mamma kommer imorgon, så hon får hjälpa mig att raka benen.

Nästa vecka, fyller min älskade lilla pågasnöre TVÅ år. Och min sambo 25.

Skriver önskelista här, så kan ni kolla :)

Nu ska jag lägga mig ner och njuta av karatesparkarna :)

Japp, vi är halvvägs i graviditeten nu :) Har gått 20 veckor på onsdag, så snart i vecka 21 !

Det har gått sjukt snabbt och vi hinner knappt med.

Jag har ju som väntat, en jättestor bebismage redan :) Jag myser med den och längtar tills de riktiga karatesparkarna börjar. Det buffar en massa därinne, men eftersom jag har moderkakan i framvägg så känner jag inte sparkarna förrän lite senare än andra :)

Den som är mest ivrig efter sparkarna är Anders, han hade kunnat känna hela kvällarna efter sparkar !

Vi fick ju veta att vi kanske väntade en pojke till. Hon tyckte det liknade en pojke på sista ultraljudet i alla fall. Vi ska på ett nytt på torsdag redan, för att få lite klarare bilder. Så vi får se om det fortfarande är pojke som gäller :)

Alexander berättar glatt för alla att han ska få en lillebror. "Sandor få lillebror".

Det är något som är väldigt intressant. Reaktionerna från många när vi berättar att det är en gosse till.

"Det var ju synd" "Tusan, ni kunde fått en tös ju" "Jaha, huvudsaken är ju att den är frisk" "Då blir det en tredje för att få en tös sen då".

EH VA ?!

Vi är skitglada för att få en pojke till. Vi har ALDRIG tänkt så som alla andra förväntar sig att vi ska tänka. Vi har aldrig varit besvikna eller känner att vi måste ha en till.

Vi skaffar BARN, inte kön.

Jag är så lycklig över att få ett barn till, könet spelar verkligen inte mig någon roll. Jag hade varit lika glad för vilket som :)

Alexander har ÄNTLIGEN fått plats på Magazinet här i Onslunda. Så han ska börja där i augusti :) Ska bli helt underbart.

Nu ska jag ta mina foglossningar och lägga mig på soffan. Inte ett skit på TV ikväll :(

Saknar min Anders, när han ligger ute och jobbar.

Imorgon blir det en dejt med Sandra på dagen, sen lekdejt med Nilla och Ian på eftermiddagen <3

Japp, vi är halvvägs i graviditeten nu :) Har gått 20 veckor på onsdag, så snart i vecka 21 !

Det har gått sjukt snabbt och vi hinner knappt med.

Jag har ju som väntat, en jättestor bebismage redan :) Jag myser med den och längtar tills de riktiga karatesparkarna börjar. Det buffar en massa därinne, men eftersom jag har moderkakan i framvägg så känner jag inte sparkarna förrän lite senare än andra :)

Den som är mest ivrig efter sparkarna är Anders <3 Han hade kunnat ligga där hela kvällarna och känna efter sparkar <3

Vi fick ju veta att vi kanske väntade en pojke till. Hon tyckte det liknade en pojke på sista ultraljudet i alla fall. Vi ska på ett nytt på torsdag redan, för att få lite klarare bilder. Så vi får se om det fortfarande är pojke som gäller :)

Alexander berättar glatt för alla att han ska få en lillebror. "Sandor få lillebror".

Det är något som är väldigt intressant. Reaktionerna från många när vi berättar att det är en gosse till.

"Det var ju synd" "Tusan, ni kunde fått en tös ju" "Jaha, huvudsaken är ju att den är frisk" "Då blir det en tredje för att få en tös sen då".

EH VA ?!

Vi är skitglada för att få en pojke till. Vi har ALDRIG tänkt så som alla andra förväntar sig att vi ska tänka. Vi har aldrig varit besvikna eller känner att vi måste ha en till.

Vi skaffar BARN, inte kön.

Jag är så lycklig över att få ett barn till, könet spelar verkligen inte mig någon roll. Jag hade varit lika glad för vilket som :)

Alexander har ÄNTLIGEN fått plats på Magazinet här i Onslunda. Så han ska börja där i augusti :) Ska bli helt underbart.

Nu ska jag ta mina foglossningar och lägga mig på soffan. Inte ett skit på TV ikväll :(

Saknar min Anders, när han ligger ute och jobbar.

Imorgon blir det en dejt med Sandra på dagen, sen lekdejt med Nilla och Ian på eftermiddagen <3

Idag försvann allt mitt vuxna, lugna och respektfulla bemötande. Jag ringde till försäkringskassan för att se hur det egentligen går med min sjukpenning. Jag har inte fått någon ännu.

Jag skickade mitt sjukintyg så fort jag fick det. Två veckor senare kom det ett ansökningsformulär. Det räckte alltså inte med mitt läkarintyg, utan jag måste utöver det ANSÖKA om att få lov att vara sjuk. Det tog dem två veckor att skicka ut dessa papper.

Jag fyllde i dessa och skickade in dem omedelbart. Jag ringde även direkt för att dubbelkolla att jag verkligen får mina pengar i april. Fick då till svar: "Du har skött detta snabbt och bra så det bör inte vara några problem".

I mitt stilla sinne kände jag mig lugn och att jaa... Äntligen går det vår väg. Inget klydd, inga tråkigheter och allt bara rullar på.

Idag ringde jag för att dubbelkolla. Fick då till svar "Din ansökan har ju nästan precis kommit och nu har vi 30 dagar handläggningstid på ditt ärende".

Host Host Hrrrrmpf, vad sa du ?!

Så sa ni inte sist jag ringde...

Det var inte deras problem. Så är reglerna och de gäller alla.

Jag EXPLODERADE ska jag få be och tala om.

Hur kan en instans som försäkringskassan ha så oerhört mycket makt?

Man jobbar, man sköter sig, man betalar sina räkningar, man är med i facket, man är ett gott föredöme för sitt barn.. Men när jag väntar mitt andra barn och är totalt handikappad. Jag kan inte jobba. Jag kan knappt ta hand om det barn jag har p.g.a min sjukdom. Då ska jag stå här, i månader utan ersättning.

Jag ska inte vara sjukskriven resten av livet. Det gäller under min graviditet.

Och sen finns det de fall där ett läkarintyg inte duger, då tycker försäkringskassans läkare något annat. Utan undersökning, utan ett personligt möte - utan nånting. Utan eget underlag - endast baserat på andras underlag - drar man slutsatsen. Du är inte sjuk nog.

Jag har aldrig tidigare haft problem med försäkringskassan. Därför blir jag TOKIG när det väl händer mig. Nu förstår jag andras frustration och ilska.

Svenska myndigheter måste ta en titt på systemet. Man kan inte neka sjuka människor hjälp.

Vi har alla läst om funktionshindrade som blir utan ersättning, assistans och stöd. Om dödssjuka människor som man kräver en dödsdag på. Om kroniskt sjuka som förväntas slungas in i ett arbetsliv de inte klarar av.

Det är skrämmande. Jag ber till högre makter att jag aldrig blir så sjuk att jag blir beroende av försäkringskassan resten av livet.

Hela världen försvann under mina fötter efter detta. Jag bröt ihop. Jag grät som en gris. Mitt i detta ringer Sandra, som kommer till akut undsättning. Hon lugnade ner mig, hjälpte mig att bryta ner alla problem i små bitar för att de skulle gå att lösa, lyssnade på mig och lyckades göra mig glad igen <3 TUSEN TACK <3

Nu löste sig vår ekonomiska sits i alla fall. Men det är helt fel tillstånd att vara i för att saker ska bli såhär. Då gråter jag som en dåre.

Jag har grubblat mycket de senaste dagarna. Jag har nog varit på en annan planet och snurrat emellanåt.

Jag gillar inte att grubbla, för då börjar jag överanalysera saker och bli ovän med mig själv. Men nu när jag går sjukskriven så har jag för mycket tid att hinna grubbla. Speciellt de dagarna jag är helt ensam i många timmar. Eller när Alexander är ledig/sjuk från dagis, då blir det långa och smärtsamma dagar för mig. För jag kan inte bara sitta och glo på honom när han leker eller bönar och ber om att Mamma ska vara med och leka. Då försöker jag leka med honom så gott jag kan. Det gör fruktansvärt ont och det är inte bra för fogarna, men jag gör hellre det än att känna att jag får dåligt samvete. De dagarna önskar jag alltid att det ska komma någon på besök eller att någon bjuder hem oss.

Och igår var en lång dag här hemma. Som tur var så hade vi vädret på vår sida, så vi kunde bo i trädgården. Där roar han sig underbart bra själv. Eller så kan vi göra saker som jag klarar av lite grann. Jag njöt så av min lilla skitunge hela dagen ! Han sprang här i sina "jobbebyxor" och skulle "hjäppa Mamma". Vi sjöng och mös, vi busade och fnissade. Jag saknade Anders här hemma nått fruktansvärt då. Men han jobbar och står i, min älskade <3

MEN jag ville verkligen ha lite sällskap i trädgården igår eftermiddag. Roger och Sonja kom på dagen, TUR var det - så fick jag babbla lite med dem :) Det är ju det också, jag SPRICKER om jag inte får vara social med någon.

Sååå igår grubblade jag.. Kände mig som världens mest ensamma människa. Hatade hela världen och började granska mig själv. "Är jag tråkig kanske?" "Jag pratar kanske för mycket graviditet och Alexander" "Jag bjuder kanske inte tillräckligt på mig själv?" "Jag är kanske inte så intressant?".... Och jag går här och grubblar så tills Anders kommer hem... Sen kan ni tänka er vem som får höra ALLT, med krut. Stackars min sambo. Tur han känner mig och älskar mig för att jag är jag.

Idag kom Sandra på bullfika/solkaffe. Och GUUUUUUUUUD vad jag har saknat min Sandra dessa veckorna. Vi har båda haft sjuka barn, sjuka sambos och varit sjuka själv. Behövde verkligen bara babbla och dumma mig med min älskade Sandra. Och hon hade varit lika bitter som jag.. <3

Ikväll bjöd jag in mig och Alexander på grillat hos mina föräldrar. Och Alexander springer i deras trädgård och pillar lite och pysslar lite. I sina jobbebyxor :) En skitig unge som blev duschad innan hemfärd kan jag säga :) Han hann vattna sin moster, grilla med morfar, grilla med morbror, skala potatis med mormor, leka med vattnet, hitta en STOOOR kotte, göra katten vansinnig och charma oss ALLA som vanligt <3 Fick väldigt mycket avlastning ikväll och det behövde jag. Har haft jäkligt ont idag och varit lite off.

Känner mig lite positivare ikväll och laddar om batterierna !

Men med lite solbränna i ansiktet, en sovandes Alexander och nyvikt utehängd tvätt - säger jag snart GOD NATT gott folk <3

Är det inte magsjuka så är det hosta. Är det inte ögoninflammation så är det feber. Är det inte diarré så är det utslag.

Så den senaste tiden har det blivit typ varannan vecka på dagis för Alexander. Det räcker att han kommer dit så får han något nytt. Och ibland kan man verkligen se vilka andra barn det är som inte är friska. VARFÖR lämnar man dem då?

Jag lider verkligen av att inte få den lilla avlastningen på dagis. Mina fogar har blivit mycket sämre och jag har så sjukt ont.

Igår var Anders så gullig och tappade upp ett bad till mig, för att mjuka upp lite i fogarna. Men när jag hade badat klart och hade tappat ut vattnet, så kom jag inte upp. Hela kroppen låste sig och där låg jag, naken och krampaktig. Jag gjorde några tappra försök som slutade i att jag slog mig istället. Så jag fick svälja klumpen i halsen och kalla på Anders. Som inte kunde förstå varför jag inte kallade från början. Han fick lyfta upp mig - AAAAAAAAAJ - duscha mig och torka mig. Han fick klä på mig och hjälpa mig upp i sängen sen.

Det är svårt att förklara hur utblottad och värdelös man känner sig i en sån situation. Jag är otroligt glad att Anders är så lugn och trygg när sånt här händer, för under tiden han hjälper mig med de mest pinsamma saker - så tänker jag på något helt annat. <3 Min älskade Anders !

Jag hade en rejäl bebismage för att vara i v 15-16. Har känt lite bebisbubbel/fladder :) Så mysigt när man känner att där är något !

Mammakläder är numera ett måste. Jag har inte gått upp så mycket i vikt, och det är jag glad för.

Humöret är sisådär emellanåt. Jag känner mig väldigt ensam och uttråkad. Vill att alla ska komma och passa upp mig :P haha !

Igår gjorde jag och Cathy slag i saken. Efter 2 års pratande på fb och snackande om att träffas, så gjorde vi det :) Lilla Keya är ju för söt och charmig <3 En liten primadonna minnsann ! Och Alexander blev lite förtjust i henne, mycket "leka kiiiiia" här hemma :)

Vi löste alla möjliga världsproblem och timmarna bara sprang iväg.

Tack för igår <3

Imorgon ska vi fira lilla Millie, som fyllt 4 år. Alexander lär bli överlycklig när han träffar Malin !