Har varit på kaffe hos Farfar Roger och Sonja under dagen. Mycket mysigt, som vanligt. Alexander njuter ju såååå av Farfar ! Vi med såklart :)

Sen inom och handla barnmat och blöjor, och vilken lycka när man ser att vi numera även har 20% rabatt på barnmaten på Coop. Så vi kommer undan billigt med både maten och blöjorna !

Sandra och Viktor kom på kaffe när vi hade ätit :) Jag har skrivit det många gånger och ja jag skriver det igen, hon är SÅÅÅÅÅ fin i sin mage. Nu är det tungt och nära. Jag känner så mycket med henne. Jag kommer ihåg de där sista veckorna, när det bara är en väntan. Man undrar vilken dag och när och hur det kommer sätta igång. Man är så rädd att missa det! Alla ni som är eller varit gravida vet precis vad jag menar. Man tänker: "Hur vet jag att det är en riktig värk" "Går vattnet först eller värkarna kommer först?" "När är det igång på allvar?" "När ska jag ringa till förlossningen?" "HUR vet jag att den dagen äntligen är här?"... Man tänker så, alla jag känner har tänkt så. Och det enda svaret man får av alla är: "Du VET när det är på gång".

Jag håller tummarna för Sandra och Viktor :) Och deras lilla gosse !

Och Sandra hade bakat kärleksmums - hon är för söt ! <3

Blev Wallander ikväll :)

Jag har suttit ett tag och inspekterat vissa saker på FB. Och det verkar som att de flesta är drabbade av någon höst och vinter-depression. Några få är positiva, glada och man blir faktiskt lite smittad av deras härliga inlägg. Några är kreativa och uppfinningsrika, man kan bli riktigt inspirerad av det. Men mellan dessa underbara inlägg - ligger där MINST 5-6 negativa inlägg.

Det är KLART att man ska få skriva vad man vill. Och jag läser gärna. Jag ger gärna tips och råd om jag kan.

Jag ska inte säga att jag är något ideal för facebook-användare. För jag är inte särskilt privat av mig och även jag kan komma med ett mindre inspirerande inlägg ibland. Ibland kan man bara inte låta bli. Man VILL att alla ska veta hur frustrerad man är eller hur förbannad man kan bli.

Varför vill man det? Ja, ibland vill man helt enkelt att folk ska tycka synd om en. Jag är så :) Ibland behöver man ett "krya på dig" eller "vi finns här". Ord är ord och för mig har de betydelse. Jag är fortfarande så pass naiv att jag tror att om någon skriver "vi finns här", så finns de faktiskt där.

Men oftast försöker jag vara positiv och berätta om våra äventyr och dagar. Och det känns mycket bättre :)

Kanske skriver jag ut något negativt ibland, för att folk ska veta att livet inte alltid är perfekt? Att det är OKEJ att inte må bra, någon gång. Det är OKEJ att säga det.

Men den här trenden att ta diskussioner, bli ovänner och smutskasta varandra över en internetsida. NEJ, jag tycker inte att man gör det. Om man vill ta de diskussionerna via text, kan man i så fall skriva ett PM eller ett sms. Helst öga mot öga eller prata med varandra i alla fall. För ord är skrivna av en person, men tolkade av alla som läser det. Och du vet aldrig hur en annan person tolkar dina ord? Kanske var det inte alls så du menade?

Jag älskar facebook. Jag älskar att läsa andras inlägg, snoka och hålla kontakten med mina vänner. Jag älskar mina mamma-sidor och loppis-sidor. Jag tycker det är skitkul :) Det är därför jag håller på med FB.

Jag älskar intelligenta inlägg, intressanta åsikter och glada tillrop. Jag behöver inte hålla med om allt, men jag älskar att se andras åsikter och idéer.

Men samtidigt som jag gillar teknologin och att man på ett smidigt sätt kan kommunicera så kommer jag ALDRIG att förstå mig på Iphone-hysteriet. Att man måste sitta där ALLTID.

Om jag har trevligt på en fest eller något annat, så sitter jag väl inte med mobilen i handen och kollar FB ? Jag kallar det Iphone-fest. Alla sitter där, musiken är igång, man dricker OCH alla sitter med sin Iphone och skriver ut på facebook hur roligt man har. OM jag nånsin skulle göra det, så säg till mig - för då har det gått för långt.

Jag tror faktiskt att jag är teknikens shabby chic. Jag gillar att kombinera gammalt med nytt. Jag VILL så gärna behålla den fysiska kommunikationen, men ibland så rycks även jag med i det nya. Jag kämpar emot. Men lite vit färg, lite blommor och en spetskant på mig - så har snart även jag en Iphone <3

Gilla facebook. Dela livet. Kommentera med ditt hjärta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Ikväll när jag låg nerbäddad i soffan och kollade på TV sköljde verkligen detta över mig. Jag brusade upp och hade en lång utläggning för min man om alla tankar jag har kring detta. Han satt väl mest med hakan i golvet och förvånades över "rycket...

  Oj Oj Oj..   Mycket ska vi nog höra här hemma. Varje dag är det nya sätt att uttrycka sina känslor och åsikter.   Alexander är i en väldigt spännande period i livet. Han är stor nu. Nästan vuxen om du frågar honom. Det är väldigt mycket k...

  Jag fick tänka efter riktigt när jag skulle komma på hur resan började.   Denna fruktansvärda resa som stympade min Mamma. Jag kommer att berätta hur sjukvården tog ifrån henne all värdighet. Jag kommer att berätta hur fruktansvärt både min ...

  Det har kommit många frågor idag. Kring mitt inlägg mitt i natten.   Det har absolut inte hänt något och jag är inte bitter över något.   Jag har funderat ett tag över hur synlig jag är och hur tillgänglig jag är. Människor jag inte träf...

  Nu har de haft varandra i ca 15 månader.   De har verkligen lärt känna varandra. På ett sätt som bara bröder kan.   Jag brukar ibland bara sitta lite bredvid och iaktta mina pojkar. De är fantastiskt roliga tillsammans. Alexander är...