Nu har vi satt igång igen och denna gången finns det ingen återvändo.

Jag har inte lång tid på mig att gå ner ca 30 kg. Men det SKA gå.

Jag vill inte vara tjock när vi gifter oss :/

Tyvärr så fylldes min kropp med nästan 10 kg vätska de två sista veckorna av graviditeten. Innan dess hade jag "bara" gått upp ca 18 kg. Vilket jag var väldigt nöjd med och stolt över. Så de där 10 kilona, de sved. Så dagen jag blev snittad vägde jag 121 kg. Jag mår illa bara av att skriva det.

Nu 1 månad senare, väger jag 97.9 kg. Alltså har det rasat av mig. I princip har det bara varit vätska i kroppen. Visst är det skönt att det går snabbt MEN med tanke på hur min mage såg ut efter jag fick Alexander, vill ni inte ens föreställa er hur magen ser ut nu. Jag längtar tills jag har ett bra BMI och kan göra min efterlängtade bukplastik.

Jag är sjukt taggad och jag har rannsakat mig själv totalt. Det finns inga ursäkter och inga genvägar. Jag VET varför jag är stor och därför VET jag min svagheter.

Vi har valt att leva med LCHF, då det är enklast att följa, var man än är. Man är mätt alltid och jag blir sjukt pigg !

Sockerdetoxen har varit fruktansvärd och jag skulle kunna göra vad som helst för ett iskallt glas med läsk. Men ICKE !

Jag kan unna mig ett glas rött vin på helgen. Inte något annat ! Det är det bästa av alla onda ting.

Detta är inte och kommer inte att bli lätt. Men jag räknar med stöd från alla nära och kära :)

Roligt att hela min familj kör samma projekt, alla med sina egna anledningar !

Så vi får se vad vågen säger på fredag :) Anders tappade 4,2 kg första veckan och jag 3 kg !