Har kommit in i den delen då jag blir lätt ledsen och irriterad över småsaker. Jag kan känna mig som världens mest ensamma människa. Även om jag absolut inte är det.

Jag är inte särskilt logisk alltid och jag grubblar en del.

Detta är ju såklart hormoner och det är jag medveten om. Det bästa med att vänta andra barnet, är att man är medveten om hur man blir och kan därför kontrollera det så gott man kan.

Blir nog inte lika monster-aktig som sist :) Möjligtvis mot Anders ibland, men han vet också vad det beror på.

Kämpar mot mina foglossningar. . Det blir värre och värre. Vissa dagar är såklart bättre än andra, men det är få saker jag kan göra utan smärta. Kvällarna och nätterna är värst, då får jag på fan för att jag inte är så lugn som jag ska på dagen. Då vill jag bara gråta. Anders får hjälpa mig ur soffan, hjälpa mig att duscha, torka mig efter duschen och jaa... Det är inte kul.

Men det går över, om 5-6 månader :)

Kan meddela för er som inte träffat mig på ett tag, att det syns REJÄLT att jag är gravid. Jag har inte gått upp så mycket i vikt, men jag har en bebiskula. Jag kämpar faktiskt för att inte gå upp lika mycket som sist.

Nu är våren äntligen här :) Jag njuter av att vi har flyttat ner i denna lägenheten :) Trädgården är underbar <3

Längtar tills den 13 maj, då vi ska se vårt lilla mirakel <3 Så vad tror ni det blir ?