Det har kommit många frågor idag. Kring mitt inlägg mitt i natten.

Det har absolut inte hänt något och jag är inte bitter över något.

Jag har funderat ett tag över hur synlig jag är och hur tillgänglig jag är. Människor jag inte träffat eller pratat med på över 10 år. Människor man inte ens hälsar på. Människor man stör sig på. Människor som inte är nånting alls för mig.

Dessa människor har kunnat följa mig, min familj och framför allt mina barn. Det finns ingen anledning att låta människor jag inte har någon som helst relation till ha full insyn på mitt liv.

Jag funderade även på att ta bort Facebook. Men det vill jag inte. Jag tycker det är kul. Att kunna ha kontakt med vänner, bekanta och följa roliga profiler. Att kunna hitta inspiration. Att kunna visa upp hur mitt alldeles normala kaotiska familjeliv funkar.

Jag tror tyvärr att vi gör oss väldigt tillgängliga och handikappade med sociala medier. Vi behöver inte köra hem till någon och fråga efter en kopp kaffe. Nej vi behöver inte ens ringa någon för att fråga hur läget är. Vi behöver inte ses för att uppdatera varandra om livets alla händelser. Det står ju där!! Vi vet var alla våra vänner och bekanta är och hur de har det.

Kanske glömmer man till och med bort vilken fasad alla håller på sin FB? Man skiter i att fråga, för det verkar ju bra?

Jag är inte dålig på att skriva MÅNGA statusar. Jag gillar det :) Men jag skriver ju inte ut allt. Långt ifrån. Jag, precis som alla andra, skriver ju för det mesta ut det jag VILL att folk ska se.

Tänk om jag hade lagt ut 100 statusar om hur förbannad jag kan bli på Anders ibland? Eller om vilka diskussioner jag och min Mamma kan ha? Eller alla fula ord som kommer ur Alexanders mun?

Neeeeeeej... Det gör man inte. Varför?

Jag förespråkar inte att alla ska lägga ner sina FB-konton och börja om på 90-talet.

Jag förespråkar att man kan göra BÅDA.

För all del, lägg gärna ut hur många gånger ditt barn har bajsat på en dag. Men glöm inte ringa din vän och fråga, hur är det?

Håll dig lågt på FB, om du vill vara lite mystisk. Men behåll inte den rollen IRL! Ligg inte alltid lågt och förvänta dig att folk ska komma springandes. Skicka ett sms och fråga om din gamla bekanta bjuder på kaffe!

Berätta gärna för mig på FB om du lycklig du är och hur förälskelsen bara växer. Men när vi ses, kan du väl spy av dig lite om verkligheten?

Fota gärna ditt rena hem och dina välorganiserade saker, det är verkligen superfint! Men när jag kommer på kaffe, låt det gärna vara lite stökigt.

Du får gärna vara en sorts människa på FB. Den du kanske vill vara och ständigt strävar efter att uppnå. Men när vi ses, vill jag träffa DIG. Jag tycker om dig, för den du är.

Våga ta kontakt. Våga vara din egen lyckas smed. Våga leva utanför sociala medier. Våga njuta av ögonblicket, istället för att fota det. Våga leva.

Vi ses, både här och där !