Nu börjar man landa i rollen som tvåbarns-förälder.

Anders har börjat jobba och man har lyckats komma in i en vardag igen :)

Detta har varit omtumlande, roligt, mysigt, skräckslaget, underbart.

Jag undrade hur jag nånsin skulle klara att vara själv med 2 barn? När Anders jobbar alltså.

Men jag klarar det jäkligt bra visade det sig :)

Morgonen var det jag fruktade mest. Att få två barn i ordning, mätta och färdiga. Men det går otroligt smidigt det med.

Samuel sover chockerande bra om nätterna. Han vaknar i regel runt 2-3 och äter, sen somnar om. Sen vaknar han runt 6-7 och somnar om. Sen stiger vi upp runt 8 :)

Äntligen hittade vi ett ljus i tunneln gällande Alexanders sovplats också. Vi köpte ju en helt ny säng och madrass till honom, men han har inte sovit många nätter i den. Och eftersom Samuel sover i vår säng, så flyttade vi ut spjälsängen sålänge och flyttade in Alexanders. Det funkade! Alexander sover hela natten där nu. Sjukt skönt ! Han får bekanta sig och sova in i säng ett tag, och när han är redo så flyttar han in på sitt rum igen :)

Det har gått bra för Alexander att bli storebror. De första dagarna var lite jobbiga och han trotsade OTROLIGT mycket. Men vi försökte hålla samma linje som innan han blev storebror och visade att man får uppmärksamhet utan att bete sig illa. Man får uppmärksamhet utan att behöva be om det. Vi försöker ta oss ensamma stunder med de bägge två :) Och när Alexander började förstå detta, blev det bättre :)

Trotsen är GIVETVIS kvar, men inte lika extremt.

Jag undrar hur andra föräldrar hjälps åt när trotsen tar över? Ventilerar ni med varandra? Kör ni med samma "metoder"?

Jag och Anders tar en stund varje kväll och pratar igenom det faktiskt. Eftersom man skulle kunna slita håret av sig emellanåt. Och vi kör samma race, vi intalar oss att det blir lättare för alla parter då.

Ibland får vi peppa varandra till att orka ta dusterna. Ibland får vi påminna varandra om saker.

Det är icke lätt. Men det är något man ska gå igenom och förhoppningsvis gör vi det som är rätt för just vårt barn.

Annars växer Alexander så det knakar. Lång och smal med stoooora fötter. Han pratar ganska flytande och är förbaskat rolig. Han har så klart för sig på något vis. Ibland kommer där saker ur den munnen som man inte kan förstå att han faktiskt vet. Han har verkligen vuxit i sin självkänsla igen sen vi bytte dagis :) Underbart att se !!

Nu ska jag nog passa på att gå och duscha, vilket känns som ett privelegium för tillfället ;) haha !

Vill även passa på att tacka alla som verkligen ställde upp under graviditeten, förlossningsveckan och som kommit och gratulerat oss efteråt <3 Ni är guld värda !!