Oj oj oj. Nu närmar det sig med stormsteg ! Går in i v 38 nu.

Det är tungt, kämpigt och jääääävligt påfrestande. Jag trodde att foglossningarna skulle bli något bättre mot slutet, vilket var fallet med Alexander. Men ICKE - snarare tvärtom. Det har blivit värre.

Jag sover knappt alls om nätterna.

Jag går fortfarande till och från dagis med Alexander, men det är ICKE lätt. Det gör så jävla ont och det tar tid. Men jag har inte mage att köra dit, då det är typ 100 meter dit knappt. Tur att personalen är så förstående och hjälper mig så gott de kan !

Jag har sammandragningar från helvetet och lillknallen ligger fortfarande inte rätt. Han har till nästa vecka på sig, sen blir det vändningsförsök och eventuellt starta förlossningen.

Jag har ändå inte tid att föda denna veckan :P hehe. Massor att hitta på !

Jag är skitnervös. Inte för att föda. Jag är så jäkla rädd för att behöva föda i Ystad och att behöva få ett kejsarsnitt. Jag vill verkligen föda normalt !

Som ni ser så är mitt humör inte på topp just nu. Jag gnäller, piper och har extrema humörsvängningar. Jag försöker bita ihop. Men Mamma och Anders får många radänger !

Annars är vi lättade idag. Anders fick reda på att det är sista veckan de ligger ute på jobb! Nu blir det Lund för dem :) I Grevens tid att han börjar hålla sig häromkring. Det ska bli så sjukt skönt att få hem honom varje kväll igen. Alexander kommer blir överlycklig !!

På tal om vår lille nisse, Alexander. Det är en fascinerande tid just nu. Han är otroligt känslig. Vill gärna vara hos Mamma och Pappa ALLTID, varje minut på dygnet. Han testar varje gräns som finns och gärna flera gånger på rad. Det känns som om den berömda 2,5 årstrotsen verkligen är här.

Natterutinerna är helt rubbade just nu. Han somnar som vanligt i tid, men han sover sååå oroligt om vi inte är i samma rum. Sätter man sig på sängkanten så slocknar han direkt. Eller på soffan.

Orden "Nej, kan inte" "Nej, jag vill inte det" "Jag kan det själv" är mycket vanligt förekommande :) Även "Varför det då?",

Han är en egen liten individ. Med en egen vilja och han kan minnsann tala för sig också.

Jag kan inte låta bli att le när vi ska sova och det kommer lååånga utläggningar om dagen, om familjen och saker som ska ske. Han tänker så mycket och funderar.

Han har en massa hyss för sig, och han är en SVAMP när det kommer till att lära sig nya hyss :)

Är så glad att vi bytte dagis, för han är sig själv igen. En snackesam, social och glad liten gosse :)

Jag tror denna åldern är väldigt jobbig för barnen. De har blivit stora men samtidigt är de ändå små fortfarande. Det är en mitt i mellan-ålder.

Jag försöker tänka att det man kan göra är att finnas där. Att vägleda och vara en trygghet för sitt barn. Att visa att man får göra fel, man får lov att slå sig ibland, man får lov att fråga, man får lov att vara i knät på, man får sova sidan om Mamma. För snabbare än vi tror, vill de absolut inte sitta i knät på oss eller sova i vår säng. Då är vi inte ett dugg intressanta längre !

Regler och rutiner funkar för oss här hemma, för att hålla liiiiiiite ordning på torpet. Vi försöker vara konsekventa i det vi säger och gör, vi försöker stå fast vid det som gäller. Ibland sviktar man, men man är inte mer än människa :)

Jag är otroligt stolt över mitt barn och jag är jäääääkligt nöjd med vår insats som föräldrar :)

Nu kallar sängen och en låååång natt ..

Imorgon vankas höstpyssel med Nilla, Ian, Sandra och Willjam :)