Nu närmar det sig med stormsteg. Går in i v 36 imorgon.

Jag tycker att veckorna går långsamt nu. Det beror nog på att jag har fruktansvärt ont och känner mig som en vaggande flodhäst. Det har även varit många besök på MVC den senaste tiden.

Några extra ultraljud, extra besök, remiss till specialistmödravården osv.

Vid RUL i v 32 såg man att där var lite för mycket fostervatten. Detta var även fallet i v

33. Och idag var vi hos SpecMVC för att kolla att allt är som det ska.

Vår lille gosse mår hur bra som helst. Det är ingen farlig mängd vatten. Och i vissa fall är det så utan någon konstig anledning.

Däremot så ligger han tvärs över hela magen, och det får han lov att göra nån vecka till. Men vi ska tillbaka och kolla detta om 2 veckor. Till största sannolikhet bör han ha vänt sig rätt då. Detta är än så länge "bara" jääääävligt obekvämt och smärtsamt  för mig.

Om han ej har vänt sig, så gör de ett vändningsförsök på plats. Och beroende på bebisens storlek och livmoderhalstappens status, så startar de även förlossningen då. Men detta är BARA om han ej vänt sig.

Han väntas bli ungefär lika stor som sin storebror :O Och han var en rejäl gosse på 4,5 kg. Därför vill man även kolla så att det inte skjuter iväg med födelsevikten i slutet. Skulle han väntas väga upp emot 5 kg, så kommer man erbjuda mig ett kejsarsnitt.

Kejsarsnitt är den absolut sista utvägen för mig. Alexander är född med det och det vill jag inte gå igenom igen. Jag vill så gärna föda normalt !

Annars är det ganska bra ändå, med tanke på hur mycket det har varit. Har "bara" gått upp 15,5 kg :) Med Alexander gick jag upp 40 kg. Så jag har kämpat på bra ! Trots att jag inte har kunnat röra mig så mycket. Har fått jättemycket beröm av både min barnmorska och läkaren vi träffade idag.

Jag har en HELT ENORM bebismage, och lite vätska i ben och armar.

Alexander säger varje dag, "Lillebror kan komma ut nu, Sandor trösta han". Han har även förstått att Mamma har lite ont och svårt att röra sig. Så han säger alltid "Hur går det mamma?" "Hjälpa dig Mamma?"

Han har blivit så stor, min lilla skitunge. Han är en egen liten individ, med egna små historier att berätta. Han babblar så man får sår i öronen, hela dagarna :)

Han är även inne i en ganska nära-period. Vill helst vara hos Mamma och Pappa ALLTID. Mysas, kramas, lekas, pussas, sovas.. Allt. Och för att inte bli lite ding av det, får jag försöka tänka att det är en fas som går över. Och till slut vill de inte vara hos en alls :) Då får man ångest över det !

Har varit tufft med en del andra saker. Och jag är otroligt tacksam till er som erbjudit sig att komma och vara med mig nu när Anders är iväg på jobb <3 Jag har verkligen känt mig som världens ensammaste och då har det verkligen betytt hela världen när jag har fått erbjudande om att komma hem till någon eller att någon vill komma hit och sitta med mig <3

Jag längtar verkligen tills Anders traktamentsjobb är över. Är så nervös över att han ska vara iväg när förlossningen startar.

Imorgon är det dagis för Alexander och därefter ska han klippa av sin kalufs :)

Och sent på kvällen kommer Anders hem <3