Idag är dagen lång. Man har morgonmyst med lillfisen, han har ätit potatis/palsternacka, lekt i babygymet, ätit ersättning, sovit en lur (alexander alltså), suttit i babysittern när jag jag vikt tvätt, har kollat facebook, webcamat med Yasse och hennes underbart söta Alicia, väckt moster, umgåtts med moster, sorterat julsakerna. Och klockan är BARA halv ett ! :O

Alexander är inte gnällig eller något sånt idag, men vissa dagar kan man inte fatta hur tiden går. Antingen fort som fan eller riktigt långsamt. Då blir man rastlös till slut. Funderar på att klä på Alexander och gå till gungorna. Han hade ju kunnat sitta i mitt knä och gungat lite långsamt! Men just för tillfället är man tom på inspiration. Vill även gå en lång promenad, vad hindrar mig egentligen?

Imorse visade vågen på mer minus, så jag blev riktigt glad :D

Nej, nu får det hända saker. bleev lite peppad av mina nystartade grupp på FB. Det är en grupp för oss som vill börja från början med träning och livsstil.

Ikväll blir det inget speciellt. En lugn hemmakväll :)

Det är en viss känsla för mig varje kväll. När Anders och Alexander ska in och lägga sig. Alexander sover sedan några timmar och är så rofylld. Han ligger och suttar, trots att nappen glidit ut.

Anders pussar mig god natt och säger att han älskar mig.

Han lyfter upp Alexander, som inte reagerar. Men han drar upp benen mot magen och hans lilla gump putar ut. Precis som om han försöker kura ihop sig.

Anders börjar gå mot sovrummet och upp ovanför axeln sticker detta underbara lilla huvud upp.

En sovande och trygg liten gosse, i Pappas trygga famn.

Han kurar in sig i Pappas bröst och snusar lite, för att sen komma till fullständig ro igen.

Anders bäddar ner honom och där somnar han gott.

Bara att få se detta, är en underbar känsla för mig. Att se min son och hans Pappa, i fullständig harmoni.

Man kan riktigt se hur trygg han känner sig, hur bekymmerslös han är. Hur älskad denna lilla gosse är och känner sig.

Detta är familjekärlek för mig. Jag njuter med hela kroppen när jag ser det och jag vill bara vara i den stunden alltid. I den stunden glömmer man hur gnällig han har varit, hur trött man är. Då vet man att man har lyckats. Man vet att allt man gör, verkligen märks på honom <3 Man blir stolt som Mamma.

Sen går jag och lägger mig, i vetskapen av att det första jag ser i morgon bitti - är Alexanders stora leende.

Igår fick jag ett ryck, närmre tolv på natten. Tvättade, renbäddade alla sängar, diskade och plockade undan. Sen tog jag en lång dusch. Och GUUUUUUUUUUUD vad skönt det är att lägga sig i renbäddat då. Läste ut den sista boken nu, Mias hemlighet. De böckerna är för jävla bra! De får en att tänka, på riktigt.

Idag var jag, Josse och Mamma ute på promenad i Onslunda. Skönt som fan ! Sen en kopp kaffe på det :) Alexander skulle äta lite potatis och herregud vad han spotta och fräste! Det som har varit favoriten. Tror inte han var sugen alls. Kollade igenom reklamen och letade lite julklappar.

Fick även en elräkning idag, trodde jag skulle få en hjärtinfarkt. Tur vi har en inneboende som ska betala en tredjedel av den. Visst, den var för 2 månader men ändå. Då vill jag inte ens tänka på hur det kommer bli nu när vi har fått koppla in elpatronen.

Sen kom Sandra på besök. Hon har en helt underbar bebismage nu! Det klär henne verkligen. Vi pratade om allt som har med graviditet att göra, bebisprat och ja - allt man behöver kräka av sig när man är gravid. Man vet ju vad hon går igenom. Förutom att jag fick bara höra hur ENORM jag var, hon får bara höra hur LITEN hon är. Vad ger folk rätten att uttala sig ens? Allas graviditeter är olika och så är det även med storleken på magen. Sandra ser VERKLIGEN gravid ut och det strålar om henne. Hon har fått TUDOR ! hahaha :) 

Vi gick igenom lite bebiskläder, och hon tog med sig nästan allt ! Vi har ju knappt hunnit använda det. Just strl 62 var en snabb fas. Och det är svårsålt. Många får ju så mycket. Då är det bättre att alla dessa fina kläder, som är i nyskick, kan användas :)

Hade även en massa mamma-kläder! Jag är ju mycket större än henne annars, men kan vara skönt att ha när hon blir höggravid.

En mycket trevlig eftermiddag !

Blir kanske en runda Zumba med Josse nu . Sen laga lite middag och hålla kväll.

Trivdes inte alls med den andra bloggen, kunde inte alls fixa med designen ! Vill inte ha något jätteavancerat, men vill ändå kunna pilla lite grann med det :)

Så jag är tillbaka här och denna sidan älskar jag. Kommer ha det lösenordsskyddat ett tag till. Allting har varit väldigt tyst ett par dagar nu. Ingen telefonterror, inga sms och inga hot. Hoppas att det slutar nu ! Så man kan lägga upp underbara bilder på Alexander igen, har ju älskat det :)

Dagen har varit lite annorlunda. Vi steg upp halv åtta imorse och sen hade vi hålligång här hemma. Vi lekte, busade och jollrade ikapp. Och vid lunch åt lillfisen så jag lade honom i Anders halva av sängen, jag passade på att läsa lite. Nånstans i detta somnade vi båda två och vaknade igen HALV FYRA. Då sov lillfisen fortfarande. Hela dagen kändes borta på nått vis. Har aldrig, inte en enda gång, sovit på dagen sen Alexander kom. Och jag gör nog inte om det! Blir bara tröttare av det.

Men vi gick upp och Alexander fick prova fruktmos med ris i. Det tyckte han verkligen var smaskens! Jag hade LAGOM abstinens efter snus.... Hade glömt köpa igår och orkade inte köra iväg heller. Mådde illa och skakade i hela kroppen tills Anders kom hem.

Lillfisen och Anders lagade mat. Alexander slängde skallran i golvet så fort han vände sig om, haha !

Sen kom min kära Mamma och dansade Zumba med mig. Är inte riktigt såld på det faktiskt. Det gick fort som fan och det var svårt att komma in i rytmen. Och varken jag eller Mamma vill egentligen till en Zumbagrupp. Vi känner oss inte i form och då känner man sig klumpig och tjock. Det är väl hemskt? Att man skäms så mycket att man inte vill komma iväg och göra något åt det? Någon borde starta en "Kom-igång-med-träningen"-grupp. En grupp för såna som aldrig tränat eller som behöver börja om från början. Jag skulle vilja börja från grunden, jag VILL komma igång. Men det är så svårt... Gick ner 30 kg och sen har det stannat totalt. Går varken upp eller ner, och vill ner minst 20 kg till. Låter kanske mycket, men för en tjej som en gång varit i form är det väl inte orealistisk att vilja väga 65-70 kg?

Så någon som känner sig manad att starta en tjockis/amatör-träningsgrupp ?