Igår var Alexanders humör verkligen som en berg och dalbana. Förutom när vi åt eller när han sov middag, så satt jag sidan om honom på golvet. Och alla ni som har små barn vet att timmarna kan bli väldigt långa när man sitter där på golvet :) hehe !

Blev en skön kväll för oss sen. Jag joggade en runda och sen slappade vi totalt. Riktigt skönt :)

Idag vaknade lillfisen verkligen på rätt sida. Vi har skrattat och lekt. Sen satte jag igång spotifylistan och så dansade ja JÄKLAR i det ! Älskar det :) Alexander sitter på min höft och skrattar så han kiknar och jag dansar mig lika svettig som på ett Zumba-pass. Favoritlåten att dansa till är fortfarande Sean den förste banan, hahahaha :)

Vi blev båda trötta av detta dansande. När jag satte igång länken som min käre vän Karl hade lagt ut på sin sida - somnade Alexander som en stock på min axel. Så tack Karl för din fantastiska sångröst :)

Mamma kommer hit så ska vi nog gå upp på loppisen här i Onslunda och titta lite :)

Ikväll blir det åter lugnt , då Anders varit iväg och slitit hela dagen :) Men om någon känner för att ses, så hojta !!

Jag är lycklig, på riktigt <3

Läste ett inlägg på FB ikväll om en pappa som blivit utförsäkrad från FK. Han hade i många år vårdat sitt sjuka barn, han fanns där när hon lämnade jordelivet - han SNICKRADE ihop hennes sängkista.

Han lever sitt liv för sitt andra barn. Han kämpar varje dag för att orka. Och han jobbar faktiskt, en hel del. Han vill verkligen försöka bli bättre. Han vill komma tillbaka helt.

Sen kommer bomben. FK ringer och säger att han blivit utförsäkrad. Hur hanterar man det i hans läge?

Man vet att man kommer komma till de målen, men att det tar lite tid. Man behöver få ta det i sin egen takt. För INGENTING annat har gått i den takt han hade planerat i sitt liv. INGEN planerar att förlora sitt barn. Man vet inte hur man hanterar det - om man ens orkar hantera det.

Denna man fick sin dom. Antingen börja jobba full tid eller gå utan pengar alls.

Jag ställer mig då frågan, vem är systemet till för egentligen? Hur ska vi kunna lita på vårt samhälle när det sviker de svagaste? Vem tar vi hand om egentligen?

Många går hemma med sina halvkrämpor. Många känner efter alldeles för mycket. Många skiter helt enkelt i att arbeta. Många bryr sig inte. Många kan jobba lite när de känner för det. Många jobbar svart sidan om sina FK-pengar.

Varför kan det vara så? Varför kan en gängmedlem med ryggont få FK-pengar men en Pappa som förlorat sin dotter, MÅSTE arbeta? HUR kan detta cyniska samhälle tillåta det?

Hur förbereder sig denna personen från FK för att ringa och meddela en sån här nyhet? Sörplar de lite i kaffekoppar och skriker till kollegan: Kan vi vänta lite med frukosten? Jag måste ringa ett samtal först. Det går snabbt !!

Eller ska man försöka ha lite hopp om att personen faktiskt vände och vred sig i stolen innan denne fattade telefonluren?

Hur sover man om natten sen? Vare sig man har fått direktiv uppifrån eller inte - så undrar jag, hur mår man efter att ha ringt? Vill man inte bara byta jobb då?

Jag satt och grät när jag läste detta inlägg. Jag fick ont i hjärtat och kan inte förstå vad de gått igenom. Bara tanken på att behöva förlora mitt barn - ger mig fullständig panik. Det är min absolut största skräck. Att förlora mitt barn eller att mitt barn far illa på något sätt.

Tänk att behöva möta denna skräcken och sen ovanpå det ta en strid med FK.

Jag blir så jäkla förbannad av bara tanken. Jag känner att jag vill göra något åt det, jag vill hjälpa.

All tanke till denna familj, som redan gått igenom alldeles för mycket <3

Annars har dagen varit underbar. Jag och Alexander har varit ute hela dagen! Yasse kom på en snabbkopp imorse och sen har min älskade Maria varit här och myst med oss :)

Blev Farfar-kaffe och Micke var också här :) Lillfisen slocknade dock totalt kl 19.00 :P All frisk luft tar hårt <3

Anders har fixat rabatten klart till mig nu, så nu jäklar ska jag plantera :)

Har varit riktigt dålig på att skriva i min blogg i helgen. Haft tusen saker att göra och jag har däckat som en gris på kvällarna :)

Valborg firade jag och Alexander tillsammans med Sandra och Willjam :) Vi åt gott, snackade en massa skit, mös med våra bebisar och bara njöt. Jag hade tidig-morgonmys med Willjam dagen efter, så Sandra fick snarka ikapp med Alexander. Hade verkligen riktigt trevligt och mysigt, så tack Sandra <3 Jag är så jäkla glad att jag har dig, kan verkligen prata med dig om allt. Vi kan skratta, gråta och sitta och glo på varandra om vi vill det :)

Hade en heldag ute hos mina föräldrar igår. Alexanders kära Morfar hade monterat upp lillfisens gunga i trädgården :) Och ni kan tro att denna lilla busunge var lycklig i den ! Vi var ute hela dagen i solblåsten. Vi busade och lekte i trädgården medan Pappsen och Morfar jobbade i trädgården :)

Jag var röd som en tomat i ansiktet när vi kom hem, hade bränt mig totalt! Det är så farligt när det blåser, man känner inte när det tar.

Idag har varit en bra dag. Alexander har varit helt underbar - trots lite feber och snorighet. Vi har skrattat som dårar på golvet idag! Jag har hunnit städa medan lillfisen har vilat middag.

Blev en stund i trädgården. Den stunden bestod mest av att sätta på Alexander solhatten 700 ggr och att ta gräs ifrån hans händer - då det är på väg in i munnen :) Men vi hann även med sång och bus.

Måste även säga att det är UNDERBART att kunna hänga ut tvätten, det är sån skillnad!

Ikväll blev det en motionsrunda med Sandra och Viktor. Jag och Sandra joggade medan Anders och Viktor hade barnvagnsrally :) Lyckades pusha Sandra rätt bra! Vi avrundade med kaffe i trädgården med våra trötta och smågnälliga bebisar :)

Varit en helt underbar dag ! Det är skönt att Alexander inte blir alltför gnällig när han är småkrasslig. Han leker och härjar ändå.

Imorgon kommer Maria hit, JIPPIIII! :)

Viktnedgången går riktigt bra och det känns verkligen att man kommit över en jättetröskel. Jag har gått ner exakt 7 kg nu. Jag märker det på kläder och jag tycker faktiskt att det syns på flera kroppsdelar. Jag hoppas komma under 90 inom två veckor, då kommer jag skrika av lycka !!

Alexander utvecklas så mycket och man blir så förvånad varje gång något nytt kommer. Han kan nu rörelserna till flera sånger och det är så underbart gulligt :) Speciellt Imse Vimse Spindel !

Han har börjat rata burkmaten, så nu är det hemmalagat som gäller.

Favoritsysselsättningen just nu är att stå mot bordet och att gå omkring med hjälp av oss. Han blir bara mer och mer stabil för varje dag.

Han pekar på saker och försöker härma ordet man säger. Nu har han medvetet sagt Ampa (lampa), Mamma, Pappa, Tise (katt), Bappe (napp), Heeee (hej). Han säger inte allting varje dag och absolut inte på beställning. Men rätt vad det är så pekar han på Anders och säger Pappa.

Även en liten trotsperiod är här, och man får testa sitt tålamod många gånger :P Hade man räknat hur många gånger man säger NEJ, Aj aj och Akta per dag - hade man tappat räkningen redan till lunch :P

Dagens tips: Använd turkisk yoghurt till kalla såser, det blir SKITGOTT !

God natt allihopa och ha en underbar dag imorgon ! <3