Igår hade vi fullt ös hela dagen :) Först kom Mamma hit och myste lite med oss allihopa, mest lill-fisen. Hon sätter inte mig i knäet längre och gullar? Hmmm... Man börjar nog bli gammal, haha :)

Sen kom Sandra hit och umgicks med oss. Och en stund efter kom Victor :) De åt middag med oss och drack massor av kaffe med oss :) Roger och Sonja kom också på kaffe. Sandra är för go när hon skrattar, haha ! Hennes humor är sjukare än de flestas, och jag älskar det. Jag fick känna bebisen sparka, WIIIE ! Så konstigt att känna det på någon annan. Har bara känt det på mig själv ju. Men det är magiskt :) Han är en livlig liten gosse där inne. Vi kunde till och med se foten/handen riktigt! Han försökte sparka bort Sandras telefon från magen :) Fick även ge Sandra lite massage, det behövs när man är höggravid :) Kommer själv ihåg hur skönt det var. Ska ge henne lite fotbehandling också, lovade jag :P OCH jag ska få äran att gipsa hennes mage :) Ska bli skitkul ! <3 Är så glad för deras skull !

Blev återigen en envis nattning med lill-fisen igår. Men han somnade till slut :) Det som gör att han vaknar till hela tiden när vi försöker natta är att han får tag i nappen och drar ut den, HELA tiden. Så precis när man ser ögonen rulla och han är på väg in i dimman sååå drar han ut nappen och blir klarvaken igen. SUCK säger jag !

Funderade även igår på att fy fasiken vad glad jag är att vi är där vi är. Att vi inte är på t.ex Tingvalla och super som svin. Det är så skönt att bara leva livet och verkligen njuta av det. Andra tycker det är roligt, och det förstår jag - jag har gått igenom det. Men nu några år senare är det en befrielse att ha kommit vidare :) En fest någon gång ibland är alltid trevligt, finns faktiskt barnvakt :)

Sen hade det ju alltid varit trevligt att bli bjudna nånstans, någon gång av någon. Det händer VÄLDIGT sällan. Vi har många gånger frågat oss vad vi gör för fel? Men ingen vill säga vad så.

Idag har jag och bubbefisen haft oss själva en hel del. Vi har verkligen härjat och busat. Vi gick upp mycket tidigare idag :) Men tji fick jag, han somnade två gånger innan middag. Tänker inte bråka så mycket med honom om sömnen heller. Han är bebis och nu har han börjat härja runt. Han blir trött och vill sova lite. Då får han göra det :) Och så får vi hoppas nattnings-fasen rättar till sig med tiden :)

Sen körde vi till min kusin Oscar och hälsade på ! Mycket trevligt att sitta och snacka. Han lekte lite med Alexander och berättade om deras mexiko-resa :) Pontus kom också dit mot eftermiddagen, längesen nu ju !

Blev en kycklingsallad med hem för oss båda. STOLT som fan över oss! Vi har varit helt socker och onyttig-fria i 5 dagar nu. Och det har varit fruktansvärt jobbigt. Jag till och med öppnade en läsk idag och luktade på den. Det var nära att jag tog en klunk, men jag hejdade mig :) KLAPP PÅ AXELN ! Vi har verkligen gett oss fan på detta nu :)

Alexander hasade sig fram några centimeter idag. Han rullade runt och runt, sen drog han sig ca 15 cm fram till lära-gåbilen :) Han är så söt när han är igång! Och han skrattar hela tiden :) Mellan Ma-Ma och Da-da :)

Tror jag ska försöka ge gröt till honom imorgon bitti, istället för ersättning. Ska vi se hur det går :)

Nu ska jag njuta av ett underbart ljud. Väldigt sällsynt, men mycket välkommet. Anders ska diska ! <3 Alexander står sidan om i gåstolen och försöker hjälpa till :)

Till mina familjer, vänner och alla jag bryr mig om - jag älskar er. Jag älskar att umgås med er och prata med er. Ni är guld värda för mig! Ni som verkligen visat det senaste halvåret att ni alltid kommer vara mina nära och kära <3 Jag säger som Lina, på facebook - man lär sig snabbt vilka som är äkta vänner. Det räcker att man flyttar en mil eller två, så står man där. Vänner-rummet i hjärtat halveras ganska snabbt. Prova sen få barn på det, då är den där oerhört betydelsefulla fjärdedelen kvar.  Inte för att någon har gjort något, eller betett sig dumt - utanför att våra liv blir så annorlunda. Och att inse att bara för att man är i olika faser kan man inte umgås, gör ont. Man vill inte erkänna det, man vill inte starta någon scen om det, man vill inte bli ovän med någon - men fy fasiken vad ensam man kan känna sig bortglömd ibland. Jag är fortfarande Paula - glöm aldrig det. Och till er som aldrig glömt det och som fortfarande ser Paula, tack <3 Ni betyder allt !

För övrigt har denna vecka gått oerhört fort. Man hinner inte med :P