Igår hade jag en helt fantastisk dag och kväll med min syster. Hon gjorde läkarundersökningen, som hon klarade galant :) Vi gick och shoppade lite i K-stad och fika. Och ylade ikapp i bilen :) SOM vi skrattade. Sen blev det vin och frukt uppe på hennes våning :) Vi snackade och bara njöt. Det var en dag jag aldrig glömmer <3

Idag skulle Josefine ha en mysdag helt själv med Alexander. Hon ville ha det nu innan hon flyttar! För att flytta ifrån lillfisen är det som är jobbigast för henne. Och det är ju SJÄLVKLART att hon får hur mycket tid hon vill med honom nu! Så Anders gick upp med bubbe-fisen till henne imorse , sen har de myst :) Varit i stan och fikat och shoppat ! Helt underbart tycker jag <3 Så jag och Anders tog sovmorgon tillsammans, sen fick vi ringa en miljoooon samtal för att få rätt på Anders A-kassa. Så blir det tydligen när det ska klyddas ända in i det sista. Tur vi ringde själva och kollade upp läget !

Sen lämnade Anders mig hos Sandra :) Vi satte igång med gipsningen direkt ! Där var gips i hela köket när vi var klara :) Men det blev skitbra ! Och jag magen är stor nu :) Den är så fin. Har sagt det innan och säger det igen, hon klär så bra i sin graviditet. Hoppas hon får ro och kan slappna av sista tiden :) Jag älskar att pyssla om henne och lyssna på henne. Längtar tills lillgossen tittar ut <3

Sen bjöd de på middag. Vi är ju lika störda allihopa :) Alexander var även väldigt nyfiken på Athena, han tyckte det var jättekul med en hund.

Alltid lika roligt och trevligt med er två <3

Just nu verkar det vara mycket tragisk som händer lite överallt. Några dödsfall på kort tid. Det slår en i ansiktet, även om man inte känner personerna. I dessa fallen känner man eller är bekant med människor runt om de som gått bort. Man får en sån klump i magen och känner så mycket medlidande. Jag tror INGEN kan förstå vad närmast anhöriga går igenom, speciellt inte när det rör sig om unga människor. Det är så tragiskt.

Och det är  svårt att veta vad man ska säga. Det finns inget bra att säga, egentligen. Om man är väldigt nära nån som förlorat någon, blir man helt stum. Det kommer inte ut något vettigt. Men man vill verkligen att de ska veta att man finns där. Att man vill hjälpa. Att man vill trösta. Man vet ju att de hade gjort likadant tillbaka !

För 5 år sen förlorade hela familjen min farbror Mattias. Mina tankar gick till farmor, farfar, pappa, Mickan, Jocke m.f

För 4 år sen förlorade jag min bästa vän och Mormor. Mina tankar gick till min Mamma <3

För 4 år sen förlorade en av mina bästa vänner sin bror. Mina tankar gick till deras familj.

Förra året gick mina tankar till hela min sambos familj, till Kennys familj och alla som stod honom nära.

Förra året gick mina tankar till en annan betydelsefull person som gick bort <3

Innan i veckan gick mina tankar till en gammal klasskompis.

Idag går mina tankar till min pappa, min bror och alla de andra som förlorade någon idag <3

Idag är jag även tacksam för de människor jag har runt mig. Och ibland måste man få lov att prata om och minnas de som inte finns med oss, med ett leende.

För att avsluta med något roligare. Allt detta kan gå en åt huvudet till slut.

Alexander har kommit in i sina sovrutiner igen :) Vaknar ibland av lite drömmar, men somnar direkt om igen <3

Och imorgon ska jag träffa Paulina :) SOM jag har saknat henne ! Det har varit fullt upp på båda hållen <3 Saknar henne och älskade lilla Neo <3