Fick sovmorgon idag, väldigt skönt med tanke på att jag bara har sovit 9 timmar på hela helgen !

Sen har vi mest myst rundor. Försökt förneka hela dagen att Josefine skulle åka idag.

Jag och Anders har varit tillsammans 3 år idag. Kan inte fatta att tiden har gått så fort! Jag älskar honom bara mer och mer. Och den familjen vi byggt upp är underbar. Vi älskar vårt liv tillsammans. Vi njuter av att dela livet tillsammans. Vi är precis lika knäppa. Vi kan verka på ett visst sätt bland folk MEN när vi är ensamma är vi såååååååå övergulliga till varandra :) Tror folk hade fått en chock om de hade hört oss !

Efter 3 år, förlovning, 3 flyttar, graviditet, barn och allt - så är vi lyckligare än nånsin. Vi är starkare än vi nånsin varit. Vi har mött många motgångar ihop, men även medgångar. Vi har lärt oss otroligt mycket av varandra.

Att kunna prata om exakt ALLTING, kunna diskutera och vädra. Kunna känna med varandra. Att veta när den andra behöver stöd, hjälp och peppning - utan att personen behöver be om det. Kunna släppa loss totalt! Att verkligen kunna vara sig själv. Den lyxen lever jag med varje dag <3

Vi är fortfarande löjligt romantiska när vi känner för det :) Blommor, vin och allt det där - kommer ibland när man minst anar det :)

Jag har funnit mannen i mitt liv. Jag kan helt allvarligt inte andas utan honom. Vi fungerar bäst tillsammans.

Anders Olsson, jag älskar dig mer än ord kan beskriva. Vi föddes för att möta varandra <3 Min fisgump !

Vi åt en god middag, lite plockmat. Jag gjorde en efterrätt - chokladfondant ! GOTT SOM SATAN !

Josse och Anders packade ut hennes saker i bilen. Och inte ens då ville jag inse att hon flyttar.

På vägen dit insåg jag att det är sista gången på länge hon åker den vägen. Sista gången på länge hon åker från Onslunda, i vår bil.

Väl hemma hos Mamma och Pappa myste hon med Alexander. Vi drack lite kaffe och småpratade tills Mamma kom från jobbet.

Till slut... Skulle vi köra hem.. Och då slog det mig. Nu lämnar jag henne här !! Hon åker över 100 mil imorgon och blir kvar där.. I alla fall en lång tid..

Bara att sätta Alexander i bilen var hemskt.. Hon ser inte honom förrän han är närmre 10 månader gammal !!

Vi grät allihopa.. Jag ville inte gå.. Ville att hon skulle sätta sig i bilen och följa med hem..

Grät i bilen hela vägen hem.. Kändes som om jag lämnade kvar en del av mig själv där..

Jag är så glad och stolt för hennes skull och jag hoppas att hon verkligen kommer leva livet där uppe.

Det är bara jobbigt när ens lillasyster, den man skyddat alltid, ska stå på helt egna ben.

Jag älskar henne så otroligt mycket och jag håller alla tummarna för att allt ska gå bra.

Vi ska web-cama och tiden ska gå snabbt <3

Tog en välbehövlig cigg med Yasse ikväll. Behövde lugna nerverna och bara prata!