Direktlänk till inlägg 17 januari 2012

Tårar .

Av Paula Nilsson - 17 januari 2012 00:46





Fick sovmorgon idag, väldigt skönt med tanke på att jag bara har sovit 9 timmar på hela helgen !


Sen har vi mest myst rundor. Försökt förneka hela dagen att Josefine skulle åka idag.


Jag och Anders har varit tillsammans 3 år idag. Kan inte fatta att tiden har gått så fort! Jag älskar honom bara mer och mer. Och den familjen vi byggt upp är underbar. Vi älskar vårt liv tillsammans. Vi njuter av att dela livet tillsammans. Vi är precis lika knäppa. Vi kan verka på ett visst sätt bland folk MEN när vi är ensamma är vi såååååååå övergulliga till varandra :) Tror folk hade fått en chock om de hade hört oss !

Efter 3 år, förlovning, 3 flyttar, graviditet, barn och allt - så är vi lyckligare än nånsin. Vi är starkare än vi nånsin varit. Vi har mött många motgångar ihop, men även medgångar. Vi har lärt oss otroligt mycket av varandra.

Att kunna prata om exakt ALLTING, kunna diskutera och vädra. Kunna känna med varandra. Att veta när den andra behöver stöd, hjälp och peppning - utan att personen behöver be om det. Kunna släppa loss totalt! Att verkligen kunna vara sig själv. Den lyxen lever jag med varje dag <3

Vi är fortfarande löjligt romantiska när vi känner för det :) Blommor, vin och allt det där - kommer ibland när man minst anar det :)

Jag har funnit mannen i mitt liv. Jag kan helt allvarligt inte andas utan honom. Vi fungerar bäst tillsammans.

Anders Olsson, jag älskar dig mer än ord kan beskriva. Vi föddes för att möta varandra <3 Min fisgump !


Vi åt en god middag, lite plockmat. Jag gjorde en efterrätt - chokladfondant ! GOTT SOM SATAN !

Josse och Anders packade ut hennes saker i bilen. Och inte ens då ville jag inse att hon flyttar.


På vägen dit insåg jag att det är sista gången på länge hon åker den vägen. Sista gången på länge hon åker från Onslunda, i vår bil.


Väl hemma hos Mamma och Pappa myste hon med Alexander. Vi drack lite kaffe och småpratade tills Mamma kom från jobbet.


Till slut... Skulle vi köra hem.. Och då slog det mig. Nu lämnar jag henne här !! Hon åker över 100 mil imorgon och blir kvar där.. I alla fall en lång tid..

Bara att sätta Alexander i bilen var hemskt.. Hon ser inte honom förrän han är närmre 10 månader gammal !!

Vi grät allihopa.. Jag ville inte gå.. Ville att hon skulle sätta sig i bilen och följa med hem..

Grät i bilen hela vägen hem.. Kändes som om jag lämnade kvar en del av mig själv där..

Jag är så glad och stolt för hennes skull och jag hoppas att hon verkligen kommer leva livet där uppe.

Det är bara jobbigt när ens lillasyster, den man skyddat alltid, ska stå på helt egna ben.

Jag älskar henne så otroligt mycket och jag håller alla tummarna för att allt ska gå bra.

Vi ska web-cama och tiden ska gå snabbt <3


Tog en välbehövlig cigg med Yasse ikväll. Behövde lugna nerverna och bara prata!

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Paula Nilsson - 6 januari 2016 00:08

  Ikväll när jag låg nerbäddad i soffan och kollade på TV sköljde verkligen detta över mig. Jag brusade upp och hade en lång utläggning för min man om alla tankar jag har kring detta. Han satt väl mest med hakan i golvet och förvånades över "rycket...

Av Paula Nilsson - 29 september 2015 22:14

  Oj Oj Oj..   Mycket ska vi nog höra här hemma. Varje dag är det nya sätt att uttrycka sina känslor och åsikter.   Alexander är i en väldigt spännande period i livet. Han är stor nu. Nästan vuxen om du frågar honom. Det är väldigt mycket k...

Av Paula Nilsson - 5 februari 2015 19:29

  Jag fick tänka efter riktigt när jag skulle komma på hur resan började.   Denna fruktansvärda resa som stympade min Mamma. Jag kommer att berätta hur sjukvården tog ifrån henne all värdighet. Jag kommer att berätta hur fruktansvärt både min ...

Av Paula Nilsson - 2 februari 2015 21:52

  Det har kommit många frågor idag. Kring mitt inlägg mitt i natten.   Det har absolut inte hänt något och jag är inte bitter över något.   Jag har funderat ett tag över hur synlig jag är och hur tillgänglig jag är. Människor jag inte träf...

Av Paula Nilsson - 28 januari 2015 00:18

  Nu har de haft varandra i ca 15 månader.   De har verkligen lärt känna varandra. På ett sätt som bara bröder kan.   Jag brukar ibland bara sitta lite bredvid och iaktta mina pojkar. De är fantastiskt roliga tillsammans. Alexander är...

Ovido - Quiz & Flashcards